Fartygs-/båtlämning (L2013:8665)

I maj 2011 utförde Sjöhistoriska museet en arkeologisk utredning i Lännerstasundet och norra Baggensfjärden öster om Stockholm. Utredningen omfattade dykbesiktning av två vattenområden i anslutning till den planerade kabelns landfästen på Skogsö, ett vid Stockviken i Lännerstasundet och ett strax norr om Moranviken i Baggensfjärden, samt besiktning av fyra side scan sonarindikationer i Lännerstasundet. Under utredningens gång påträffades ytterligare tre sonarindikationer i Lännerstasundet vilka även de okulärbesiktades.

De sju indikationer, Id 1, 4, 14, 43, 46, 47 och 48 besiktades av dykande arkeologer och det konstaterades att samtliga indikationer, utom Id 1 och Id 14, var fartygslämningar. Fyra av dessa var relativt moderna fritidsbåtar som med största sannolikhet avsiktligt sänkts under den andra halvan av 1900-talet.
Id 46
Fartygslämning påträffades mitt i sundet norr om Fisksätraholmen på åtta meters djup. Lämningen står upprätt på den plana dybotten med fören pekandes mot sydväst och den har ca 10-15 graders slagsida åt babord. Skrovet är byggt på klink och består av furu. Längden uppmättes till ca 11 meter och bredden till mellan tre och fyra meter.
Som mest sticker styrbordssidan upp 1,2 meter över omgivande botten och babordssidan som är sämre bevarad ligger till största delen utfallen och platt i nivå med botten. Även förstäv och akterspegel ligger utfallna för respektive akter om vraket.
I skrovet påträffades enstaka riggdetaljer, två block och en jungfru av äldre karaktär. Förmodligen ligger fler föremål begravda under sedimenten som täcker insidan av skrovet. På insidan av både styrbords- och babordssidan noterades innergarnering, en slags inre bordläggning som fästs på insidan av spanten. Däcksbalkar och stående knän indikerar att fartyget varit däckat. I kölsvinet, i ungefär mitten av skrovet med någon förskjutning förut, påträffades ett rektangulärt urtag för en mast. Bredden på bordläggningen vid förstäven uppmättes till 33 cm och tjockleken till 2,5 cm.
Tre träprover för dendrokronologisk analys insamlades och två av proverna, en däcksbalk och en bordläggningsplanka, kunde daterats. Den dendrokronologiska analysen visade att virket i däcksbalken vuxit i Mellansverige mellan år 1669 och 1786, men att trädet förmodligen fällts någon gång under den första halvan av 1800-talet. Detta antagande baseras på att träproverna saknade splintved vilket betyder att de yttersta årsringarna på trädstammen huggits bort vid bearbetningen av timren. Fartygslämningen dokumenterades med video- och stillbildsfotografering och dess för och akter mättes in med GPS.
Ungefär fem till tio meter norr om Id 46 påträffades resterna efter en enmanskajak av äldre modell. Det enda som återstod av kajaken var de tunna träribborna som utgjorde skrovets skelett. Duken som en gång varit spänd runt den späda träkonstruktionen var helt borta. Kajaken bedömdes vara yngre än 100 år.
Positionen vid fören är Sweref 99 TM 6577810/685274.. Positionen vid aktern är Sweref 99 TM 6577820/685286.