Bytomt/gårdstomt (L2021:1383)

Gårdstomt innehållande flera synliga lämningar i form av husgrunder, minst ett par stycken med spismursrösen, en kålgård och omgivande jordvallar. De synliga huslämningarna återfinns i nordvästra delen av området. Den största husgrunden har varit orienterad i NV-SO och består av ett 5 m stort och 0,7 m högt spismursröse samt (i NV) en cirka fem meter bred upphöjd yta. Längst i nordväst ligger ett 4 m stort spismursröse utan synliga vägglinjer samt en 3,5 x 6 m stor och 0,2–0,3 m hög husgrund. Mellan dessa finns ytterligare ett 3 m stort röse som kan ha ingått i ett hus. Samtliga lämningar innehåller bränd lera och kol/sotfärgad jord. Det stora husgrunden och huset som indikeras av det 4 m stora spismursröset är sannolikt skadade av en 5 x 6 m stor och 1,5 m djup grop vars funktion är oklar. Gropens insidor är delvis raka.
I västra delen av området finns rester efter en kålgård. Den avgränsas delvis av 0,2–0,5 m höga terrasskanter (möjligen stensatta) och framträder i terrängen som en tydlig förhöjning med jämn yta. Jorden i den gamla kålgården är påtagligt mörkfärgad och skiljer sig markant från omgivande ytor. Under växtsäsongen är gräsvegetationen här betydligt frodigare än utanför.
I östra kanten löper en välbevarad, 2,5–3 m bred och 0,3–0,4 m hög jordvall med dike på "utsidan", d v s längs östra sidan. En liknande vall utan dike finns även längst i söder. Det rör sig här om en hägnad som avgränsat tomten.
Tomten utgör rester efter gården Wäggia som hörde till den närbelägna sätesgården Torpa. Den är belagd i skriftligt källmaterial redan 1505 och ödelades omkring 1660 i samband med anläggandet av en djurgård i området. Runt omkring finns tillhörande fossil åkermark (L1965:7071). Denna och hustomten kan mycket väl ha använts även före den senmedeltida agrarkrisen.
Gården och dess inägomark redovisas på en karta från 1648, ingående i en geometrisk jordebok över Torpas ägor i Kinds och Ås härader. Läget är också markerat på en översiktskarta i samma volym. På en småskalig karta från 1683 är gården försvunnen och området benämns "Diurehagen".
2019 genomfördes en mindre provgrävning i den stora husgrunden. Undersökningen visade för det första att det är fråga om ett hus. Keramikfynd (bl a stengods) och ett par kol 14-dateringar bekräftar det skriftliga källmaterialets uppgifter om att den senaste användningsfasen inföll under 1500- och 1600-talen.