Publicerad av: Norconsult AB
Alternativnamn: Herrtorps kvarn, Hova kvarnar och såg, Hälja kvarn, Kvarnhällstorps kvarn, Nolkvarn
Geografisk plats: Hova socken, Västergötland
Hova kvarnar och såg. Inom yta om 120x30 (NNV-SSÖ). Ingående lämningar i form av kvarngrund, stående byggnad efter såg och dammvall och ränna.
Dammvall, 28 m l (NV-SÖ), 2,5 m h, 2-2,5 m br. Försedd med två utskov, ett skibord 17 m br, och ett 2,3 m br utskov.
Vid dammvallens NV ände är en kulverterad ränna under vägen, till betongkasun NV om vägen. Rännan är omkring 7 m l och 2 m bred. Från betongkasunen har vatten fördelats via två spettluckor antingen till tub till såg eller kvarn nedströms.
Stående sågbyggnad, oregelbunden form, 20x10 (NV-SÖ). Inne i byggnad finns ramsåg och hyvel driven med remdrift. Verket för remdrift belägen under byggnadens golv. Här påträffas även francis-tubrin liggandes på sidan. Renoveringsåtgärder har nyligen utförts på betonggrund och fundamentet på vilket remdriftverket vilar. Kallmurade partier utmed såggrundens NV ände.
Grund efter två kvarnar (NNV-SSÖ), belägna i linje jämte varandra, nedströms sågen, på Ö sid om vattendraget. Utgörs av kallmurade fundament. Murarna förekommer i 3-8 regelbundna skift men med en hög andel kilstenar av varierande storlek. Kilstenarnas storlek är vanligen mellan 0,1-0,3 meter medan de huggna stenarna är 0,4-0,8 meter, samtliga med flata godsidor. Den södra grunden är 11x7 meter stor. Den norra grunden är 11x6,4 meter stor och står med de högsta grundmurarna upp till 4,3 meter.
Under tidigt 1900-tal, sedan kvarnarna övergivits, drogs en tub genom dem.
Terräng: Åfåra
Antikvarisk kommentar: Såg: Sågen omnämns första gången i en undersökning från 1793, men hade enligt uppgift överförts från Kronan till frälsemannen Rosendufva redan 1647, och låg på Kvarnhällstorps ägor. Den byggdes om flera gånger, först år 1831, då den uppfördes i två våningar med brädtak, och återuppfördes efter brand år 1834 med liknande mått men högre höjd. Sågen brandförsäkrades vid flera tillfällen (1831, 1834, 1902, 1912, 1921, 1924), och hade år 1902 både vattenhjul och turbin som drev en järnram med 16 blad. Sågen står ännu kvar. Kvarn: Kvarnverksamheten omnämns redan år 1765 under namnet Hova kvarn, även kallad Nolkvarn, och bestod från år 1757 av två kvarnbyggnader – en äldre med tre grovmäldsstenar och en nyare med två siktstenar. Båda kvarnarna beskrivs i detalj i försäkringshandlingar från 1828 och 1844, med byggnader av sten och timmer, vattenhjul och olika kvarnstenstyper, och låg cirka 10 meter från varandra. Den norra kvarnen revs före 1902, och den södra kvarnen, som då hade tre vattenhjul och tre par kvarnstenar, revs senast 1912. Efter att kvarnen revs, överfördes namnet Hova kvarn till den nedströms belägna kvarnen (se L2025:3125).
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.