Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Ytterhogdal 119:1
Geografisk plats: Ytterhogdal socken, Hälsingland
Fångstgropssystem, ca 500 m l (huvudriktning ÖNÖ-VSV), bestående av 10 fångstgropar, varav 8 runda eller närmast runda, 1 oregelbundet oval och 1 oregelbunden, med ett inbördes avstånd av 5-130 m.
De runda eller närmast runda fångstgroparna är 3,5-4 m diam och 0,6-1,4 m dj. Tre har rektangulärt bottenplan, 1,5x0,4-0,6 m (N-S), en antydan till sådant, ca 0,8x0,6 m (NÖ-SV), övriga oregelbundna i botten varav två ca 0,5-1 m diam. Sju har kring kanten en vall, ett par antydan till och en ställvis vall, 2-2,5 m br och intill 0,3 m h, vanligen intill 0,2 m h. En grop (närmast rund, ca 4 m diam och 0,6 m dj), belägen i systemets mitt är något osäker, med i mitten en 2,5 m diam stor urgrävning med raka öppna sidor, och ojämn mark runtom, dock med bra läge på en låg ås som leder upp till den V därom liggande fångstgropen.
Den oregelbundet ovala fångstgropen, belägen i systemets Ö del, är 4x3 m (NNÖ-SSV) och 1 m dj, med kring kanten ställvis vall, ca 2 m br och intill 0,2 m h. I vallens NV del är ett par block, 0,4 och 0,8 m h. Sannolikt den grop som vid inventeringen 1971 hade på vallen fyra kantställda block.
Den oregelbundna fångstgropen, i systemets Ö del, är ursprungligen rund, ca 4 m diam och 0,7 m dj, med rektangulärt bottenplan, 1,3x0,4 m (NV-SÖ), och kring kanten vall, 2,5 m br och intill 0,3 m h.
Systemet begränsas i N av blockrik mark och i S av myr intill tjärn.
Vid inventeringen 1971 redovisades 12 fångstgropar, men två kunde inte återfinnas vid revideringen 2008. 6 m VSV om en fångstgrop, belägen i systemets mitt i nedre delen av en höjd, är en oregelbunden täktgrop, som kan ha varit en fångstgrop som grävts ur.
Äldre beskrivning från inventeringen 1971: Fångstgropssystem, 480 m l (huvudriktning NÖ-SV), bestående av 12 fångstgropar, belägna på 5-130 m:s avstånd (två är 5-7 m, ett 130 m, de övriga 13-60 m). Groparna är 3-5 m diam (vanligen 3-4 m) och 0,8-1,7 m dj (vanligen 1-1,5 m). Fem har synligt rektangulärt bottenplan (N-S till Ö-V). De största har däremot klart konisk form med rund botten. Alla har vall kring kanten, 1,5-3 m br (vanligen 1,5-2 m br) och 0,1-0,5 m h. En grop har i NV vallen fyra kantställda block, 0,2-1 m st. Samtliga gropar är risbelamrade.
RAÄ-nr 119, 128 och 130-133 utgör tydligen i praktiken ett stort system mellan berget Flornipan och Fåssjön. De långa uppehållen kan - utom mellan 119 och 128 - förklaras av den starkt stenbundna marken, särskilt i det relativt plana området mellan 119 och 133. Ytterligare gropar kan dock ha funnits, och marken är ofta svårbesiktigad p.g.a. beläggning med ris och röjningsvirke.
Terräng: Krön och sluttningar av moränhöjd, låg sandrygg och tämligen plan moränmark. Skogsmark (i Ö och SV delen granplanterat hygge, i mitten tät barrskog).
Antikvarisk kommentar: Vid inventeringen 1971 redovisades 12 fångstgropar, men två kunde inte återfinnas vid revideringen 2008. En grop i områdets mitt är urgrävd och mycket osäker, men läget är bra, vilket motiverar att den tas med i systemet. Systemets utsträckning från inventeringen 1971 ändrades till viss del vid revideringen 2008.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.