Fossil åker (L2025:6246)

Fossil åkermark uppdelad på två delområden, innehållande minst 200–250 röjningsrösen, terrasskanter och enstaka hak. Rösena är vanligen 3–6 m i diameter, 0,2–0,5 m höga och kraftigt övervuxna med mossa. Flera av dem är påtagligt flacka och såvitt kan bedömas jordinblandade. På höjdkrönet i nordligaste delen av det södra delområdet finns ett cirka 6 m stort och 0,5 m högt röse med ett gravliknande utseende. En liknande anläggning återfinns även i östligaste delen. I ytterområdena av den fossila åkermarken löper på flera ställen tydliga, 0,2–0,4 m höga terrasskanter, delvis med bortröjt stenmaterial deponerat nedanför. Låga terrasskanter avgränsar även enskilda odlingsytor inom de centrala och östra delarna av det södra delområdet. Åkermarken i öster är starkt terränganpassad i den sluttande och topografiskt varierade terrängen. I övrigt synes odlingsmarken bestå av relativt stora, sammanhängande brukningsytor. Terrängen i det södra delområdet sluttar delvis ganska brant mot söder, med inslag av flackare ytor och platåer i väster. I det norra delområdet är marken något jämnare.
Den fossila åkermarken återfinns på inre delen av de gamla utmarkerna väster om Gunnarps kyrkby. Vid laga skifteskarteringen 1851 ligger det stora delområdet på mark som kallas "Holdamsberget" och som allmänt karakteriseras som "bergmark". Förleden i namnet torde syfta på den dammvall som redan då fanns över bäcken i dalgången strax väster om området. Dagens NV-SO orienterade väg sammanfaller med ett vägstråk på skifteskartan. Det mindre delområdet ligger på södra utlöparen av ett större markavsnitt som kallas "Tåghultabergen".
Den fossila åkermarken har sannolikt ett förhistoriskt ursprung, vilket innebär att boplatser kan finnas under mark.
Välbevarad agrarhistorisk miljö med stora vetenskapliga och upplevelsemässiga värden.