Fartygs-/båtlämning (L1955:2457)

Fartygslämning: Lastångfartyg

Historik: Fartyget sjösattes den 17 juni 1922 och levererades den 23 september samma år till TGO. Hon erhöll namnet Luleå efter malmbanans ändpunkt i Bottniska viken. Dagen före provturen föll en segelmakare ned genom en lucka och fick föras till sjukhus i medvetslöst tillstånd. Luleå fördes av kaptenerna Å. Thorman, A. Estham och R. Westin som ordinarie befälhavare. 1927 kolliderade Luleå med den norska ångaren Queens County, året därpå med tyska ångaren Desi, 1933 med amerikanska ångaren Melrose och 1934 med norska motorfartyget Steinstad, vilket senare kom att torpederas. 1937 kolliderade Luleå med det ryska fartyget Vtoraya Pyatiletka, som betyder andra femårsplanen. Det ryska fartyget törnade först på Luleås bog och fick sedan in aktern midskepps på Luleå. Under Luleås uppehåll i Rio de Janeiro i januari 1940 avled övermaskinisten av värmeslag. Luleå hann just komma hem till Sverige innan den tyska ockupationen av Norge och fick därefter stanna innanför spärren. Under andra världskriget var Luleå ett bland många svenska skepp som gick den riskfyllda järnmalmstraden mellan Sverige och Tyskland.

Fartygets maskineri var två 6-cylindriga dieslar från Götaverket som gav en effekt på 2600 hk och en fart på 11 knop.

Besättningslista: Ernest Hugo Ragnar Westin, kapten
Viktor Hyllengren, förste styrman
Carl Gustaf Rustan Lindman, andre styrman
Karl Rune Lindström, tredje styrman
Josef Emanuel Berlin, övermaskinist
Jonas Wennerström, andre maskinist
David Gustafson, steward
Hjalmar Marinus Krantz, timmerman
Sven Teodor Hallin, svarvare

Händelseförlopp: På grund av ubåtshotet ingick Luleå i en konvoj omfattande 29 fartyg. Den svenska eskorten bestod bl.a. av vedettbåtarna Jägaren och Snapphanen. Dock ej av jagaren Nordensköld som ibland har angetts då denna eskorterade vid Landsort då händelsen inträffade. Även svenska krigsflygplan cirklade över konvojen för att skydda den. Dagarna innan hade två svenska fartyg torpederats i området. På svenskt vatten, utanför Idö i Västerviks skärgård, anfölls Luleå av en ubåt, som avfyrade två torpeder. Lotsen observerade torpedstrimmorna, men hann inte väja. Den ena torpeden gick för om Luleå, medan den andra träffade tvåans lastrum i förskeppet på babords sida. Torpeden rev upp ett 10x10 m stort hål och explosionen slet fören i bitar. Även ångpannorna exploderade av det inströmmande kalla vattnet. Vrakgods flög vida omkring och krossade livbåtarna. Fartyget sjönk på 1 minut med fören först och besättningen fick kasta sig i vattnet. Tursamt nog hade andre maskinisten Jonas Wennerström i mörkret hunnit stänga av båda maskinerna när Luleå träffades, för att undvika att besättningen skulle dras ned av virvlarna från propellern. Trots detta sögs flera man ned när fartyget sjönk. Andra dog vid explosionen eller hann aldrig ta sig ut ur fartyget. De överlevande lyckades få ihop två livbåtar av surrade oljetunnor och plank från Luleå, och skeppsbåtar sattes efter ett tag ut från övriga fartyg i konvojen. Lotsen samt 26 man av besättningen räddades. 8 man, däribland kaptenen, omkom. Vraket blev stående på botten så att delar av Luleås brygga och master stack upp ur vattnet.

Över 20 sjunkbomber fälldes från svenskarna innan räddningsarbetet tog vid. S 7 dök dock snabbt och undkom. När den en stund senare kom upp till ytan kunde man konstatera att vattnet var fyllt av vrakdelar, och att konvojen fortsatt söderut.

Vid dykningar på vraket efter Luleå pårtäffades en torpeddel försedd med stjärna, siffror och ryska bokstäver. De ryska myndigheterna förnekade all kännedom om händelsen, men senare visade det sig att det var den ryska ubåten S7 under befäl av S P Lisin som sänkt Luleå och, några dagar innan, även sänkt SS Margareta.

Ubåten S7 föll sedermera offer för en finsk torped i Ålands hav (se 611:037).

Bärgningar: 1952 skrotbärgades stora delar av vraket, bl. a. fören, aktern och alla överbyggnader.

Status: Vraket består egentligen bara av skrovsidorna, utspridda, förvridna stålplåtar samt oändliga mängder järnmalm. Babords skrovsida reser sig nästan 10 m över botten. Här och var sticker en balk upp ur järnmalmen och man kan ibland ana mer sammanhängande strukturer. I själva akterpartiet blir formerna fastare. Här syns en propelleraxel, ett par rörledningar samt några gasflaskor som ser modernare ut. En smal passage in i vraket syns där propelleraxeln har gått. På botten utmed styrbordssidan ligger någon form av maskineri (status 1997).

Övrigt: Kaptenen på M/S Luleå, Ernest Hugo Ragnar Westin, föddes 1883 och växte upp 1883 i Waxholm. Han gick till sjöss som 14-åring och utnämndes till kapten redan innan han fyllt 25. 1929 deltog han i en riskfylld räddning av besättningen från en sjunkande fransk skonert, och för detta tilldelades han medaljer, en guldklocka samt diplom. 1935 köpte han fastigheten Wässarön i Gräsö socken. Han renoverade husen och lyckades med hjälp av sin bror och med estländska flyktingar som arrendatorer återuppta jordbruket på ön och omvandla den till en levande skärgårdsö med permanent boende befolkning. Efter den olyckliga resan med M/S Luleå skulle han ha gått i pension och dra sig tillbaka till sitt Vässarö. Han påträffades senate ilandfluten vid Västervik. Westins fick aldrig några egna barn, men var mycket barnkär, och efter hans död vid torpederingsdramat visade det sig att han hade testamenterat Vässarö till sjöscouterna, vilka förfogar över ön sedan dess.

Sjöfartsverkets position är 57,39,020-029/16,54,350-359.