Fartygs-/båtlämning (L2008:216)

Historik: Levererades i mars 1890 till rederifirman Pinkeys, Clare & Nye, London, med namnet Camperdown. År 1893 angives som redare Nye, Clare & Son och två år senare E. Nye, London. År 1896 övergick äganderätten till Russel, Huskie & Co i Leith och namnet ändrades till Craigallan.
År 1898 avyttrades fartyget till Ångfartyg AB Björneborg i Björneborg, Finland, och det nya namnet blev Ainamo. Men på den tiden var flaggan förstås rysk.
Redan påföljande år såldes hon till Danmark, där hon under namnet London ägdes av D/S Vulcan (C. P. Jensen, senare N. P. Nielsen & Th. Just), därefter från december 1915 av D/S Pacific (L. R. Schmith), Köpenhamn. Trots sitt relativt ringa tonnage sändes London ut i atlanttrafik, och i en gammal positionsväska kan man läsa, att hon t ex i augusti 1915 befann sig på resa från Philadelphia till Köpenhamn via Kirkwall.
Fartygets sista hemland blev Sverige, när hon år 1924 förvärvades av Rederi AB Gustav Wasa i Kalmar och namnet ändrades till Gustav Wasa. Under de följande tolv åren gick hon i trampfart för detta rederi.

Övrigt: Gustav Wasa var försedd med klipperstäv, eller åtminstone en antydan till en sådan, men var därför ingalunda ursprungligen byggd som ett segelfartyg. I den brittiska handelsflottan var det inte ovanligt att ångare på 1870-, 80- och 90 och till och med ett stycke in på 1900-talet var försedda med klipperstäv. Gustav Wasa kallades, på grund av sin märkliga utväxt, understundom för "Snabelcreutz".

Bärgning: Ensamrätt till bärgning utfärdad 1969.04.24. Vad som därefter bärgats och om så har skett är okänt.

Händelseförlopp: Man startade från Hartlepool onsdagen den 10 februari med destination Norrköping. Omkring klockan 09:00 en 25:e hade Gotland siktats om styrbord och man närmade sig östgötakusten i mulet väder och frisk NO vind. Vid klockan 15:15 törnade fartyget plötsligt på grund. Anledningen till grundstötningen var magnetiska störningar och snötjocka. Man stod fast på grundet och då mörkret föll kunde man pejla Norra Fällbådans lysboj och kunde nu konstatera att strandningsplatsen var Arköbådan.
Man pejlade rummen en gång i timman och konstaterade att 3:ans och 4:ans tankar var täta, medan förrummet och 1: ans tank var svårt läck och efter cirka en och en halv timme, fulla med vatten. Man sköt nu upp ett antal nödraketer och satte eld på fotogenindränkt trassel för att påkalla uppmärksamhet från land. Under natten noterades NNO vind med snöbyar. På morgonen dagen därpå, den 26:e, satte man ut babords livbåt med 1:e styrman och 4 man ombord, för att fara iland och meddela rederiet och assuradörerna.
Nästföljande morgon, den 27:e, klockan 04:00, anlände livräddningsbåten "Martina Lundgren" och två timmar senare även bärgningsångarna "Hermes" och "Diana", vilka omedelbart påbörjade arbetet med att lossa förrummet för att få ner slangar med vilka fartyget skulle pumpas läns. Arbetet fortsatte även den 28:e, men fick avbrytas på grund av sjöhävning.
Vinden och sjöhävningen tilltog alltmer och klockan 01:15 på morgonen den 29:e gick Gustav Wasas besättning över till livräddningsbåten "Martina Lundgren". "Gustav Wasa" högg hårt mot grundet och sjön spolade över hela fartyget. 2 timmar senare lämnade man haveristen och gick in till Oxelösund.
På grund av hög sjö och dimma ansåg man det vara lönlöst att åter gå ut till haveristen de följande dagarna, men då dimman lättade på tisdagen den 3:e mars gick "Hermes" ut till platsen. Gustav Wasa hade då glidit av grundet och var spårlöst försvunnen.

Gustav Wasa är på botten i gott sällskap av fartyget Maud Cassel och ångaren Capella, vilka gått på samma grund. Vid rekognosering inför ångaren Capellas (se 732:009) eventuella bärgning, fick bärgningsfartyget Herakles upp ett stort luftrör från Gustav Wasa.
Status: Vraket är mycket intakt, endast överbyggnaden har rasat (1993). Enligt uppgifter från medlemmar i dykarklubben Aquatic i Oxelösund skall vraket ha rasat samman. Deras observation dateras sig till juli 2002. Flera av de utrymmen som tidigare gick att simma in i var då helt sammanrasade. Vissa andra utrymmen var inte sådana att en säker insimning kunde genomföras.