Dammvall (L2025:7359)

Terräng: Moränmark. Skogsmark (barrskog med inslag av löv).

Antikvarisk kommentar: Dammvallen nyttjades ursprungligen som flottningsdamm. Det bedöms att dammen i nuvarande utformning troligen tillkommit på 1890t-talet eller senare. Det är möjligt att den ersatt en äldre dammanläggning. Dammen har använts som övergångsställe för en äldre färdväg benämnd Brovägen som har medeltida belägg. Delsträckan vid dammvallen är synlig på en karta från år 1700 samt år 1846. I anslutning till dammvallen ligger flottarstationen Djuphåkojan vilken nu nyttjas som privat fritidsbebyggelse. Djuphån och Blästån hör till Ällingån som rinner ut i Västerdalälven, en av Sveriges äldsta kända flottleder. 1554 skriver kung Gustav Vasa i ett brev att tiondet för allmogen i Malung och Lima borde betalas i ved i stället för spannmål eller pengar. Leveransen av virke, via flottning, från Västerdalarna till gruvorna var väldigt betydelsefull och del av skatten. Under 1600-talet blev flottningen mer organiserad och det första dokumentet om ordnad flottning i större skala (ej husbehov) i Dalarna och Västerdalälven är från år 1631. Västerdalälvens Vedkompani bildades år 1649 och fick kungligt privilegium samt ensamrätt att upphandla virke i Västerdalarna. Äldsta påträffade skrivna belägg för en flottning i Ällingån är från år 1864 i Arosenius beskrivning av Västerdalarna. 1889 ansökte man om att inrätta flottled. Ellingeåns Flottningsförening bildades 1890 och samma år även Ellinge Strömbyggnads Aktiebolag. En större rensning av vattendragen skedde under 1890-talet då många flottledsbyggander anlades. 25 januari 1892 blev vattendraget allmän flottled och man hade redan genomfört flottledsbyggnader inför detta. Dalelfvarnes Flottningsförening övertog rörelsen från november 1935 och Ellingeåns flottningsförening slogs samman med dem 1936. Flottningen i Ällingån avslutades 1968 och avlystes 1970.