Publicerad av: Länsstyrelsen Dalarna
Alternativnamn: Fallvallarna, Fallvallen, Älgsjöselen
Geografisk plats: Malung socken, Dalarna
Fäbodlämning, ca 280 x 200 m st (N-S), bestående av minst 5 husgrunder, minst 28 röjningsrösen och minst 1 övergiven odlingsyta. Husgrunderna ligger inom V delen av området utmed äldre färdväg och består av 3 rektangulära, 1 kvadratisk och 1 oregelbunden husgrund. De rektangulära husgrunderna är, 7-8 x 4-5 m st och 0-0,5 m h. 2 av de rektangulära husgrunderna har spisrösen varav det ena är 1,8 x 1,5 m st och 0,9 m h av kallmurade stenar. Det andra spisröset är 2,5 m st och 0,3 m h av 0,2-1,5 m st stenar.
Den kvadratiska husgrunden är 8 x 5 m st (V-Ö) och 0-0,3 m h av övermossade stenar, belägen V om äldre färdväg.
Den oregelbundna husgrunden ligger vid områdets V ytterkant och är synlig i form av 3 plintstenar, 0,5 m h, på en rad utmed en ca 7 m l sträcka. Stenarna är 0,3-1 m st. Enbart ena sidan påträffad. På storskifteskarta från år 1855 (uppmätt 1847-1850) är 16 byggnader redovisade inom området.
Röjningsrösena ligger främst i V delen av området och är 0,5-4 x 0,5-2 m st och 0,2-1,5 m h av 0,3-1 m st stenar. Majoriteten av röjningsrösena är mellan 1-2 m st. Området påminner i sin karaktär delvis om ett röjningsröseområde.
I S delen av området är en övergiven odlingsyta, oregelbunden, ca 75 x 15-40 m st (NNV-SSÖ), bestående av en flack rensad yta med tegsindelning, mindre dikningar inom området. Odlingsytan avgränsas av ett grävt dike, ca 0,5 m br, delvis vattenfyllt vid inventeringstillfället. Odlingsytan är angiven som slogmark vid storskiftet.
Terräng: Moränmark. Skogsmark (barrskog).
Antikvarisk kommentar: Denna del av Älgsjöselens fäbod har kallats Fallvallen/Fallvallarna. Äldsta kända skriftliga belägg för fäboden är från år 1663, Elssioosätra med 5 fäbodbrukare från Idbäck. Det är oklart när sista fäboddriften skedde. 1958 fanns 24 djur på fäboden Älgsjöselen och 8 hushåll som bedrev fäboddrift. 1970 fanns ett hushåll kvar som hade 7 djur, kor och kalvar. Enligt uppgift från en uppsats om fäboden har djuren vid Älgsjöselens fäbodar varit uppdelade i två hjordar, hopar. Den ena hopen kallades för Storhopen (Storhopin) och tillhörde hushållen från norra delarna avövre- och nedre vallarna. Den andra hopen kallades för Fallhopen (Falhopin) vilken tillhörde de ovannämnda vallarnas södra delar samt även Fallvallens hushåll. I vardera hopen fanns det mellan 20-30 kor samt getter och får, småkreatur. Storhopen var något större än Fallhopen. Det var i Storhopen man först slutade med vallningen, omkring 1930, medan man i Fallhopen fortsatte med vallningen fram till 1935-1940. Varför man inte slutade med vallningen samtidigt i bägge kohoparna, tror författaren för uppsatsen berodde på att många av kreatursbesättningarna i Fallhopen tillhörde de äldre personerna på vallen och dessa höll mycket hårt på de gamla sederna. Fäboden Älgsjöselen har idag väldigt liten karaktär av fäbodmiljö och har mer karaktär av fritidsby, med mycket sentida fritidsbebyggelse av varierande utformning, men där enstaka äldre bebyggelse kan förekomma.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.