Fartygs-/båtlämning (L1960:6496)

Historik: Maskinen var på 30 (N)Hkr. Fartyget trafikerade Göteborg-Chistinehamn.
se även VM RP 050
Händelseförlopp: P.g.a. vinden och sjögången slocknade upprepade gånger kompasslampan. Detta bidrog tillsammans med mörker, dis och hårt väder till felnavigering. Efter att fartyget befunnit sig på rätt kurs blev man sedermera osäker på var man befann sig i mörkret. Rorsmannen påstod att landet om styrbord var Eken, medan styrman sade att man nätt och jämnt passerat Hinna rev. Man saktade in farten och stoppade sedan för lodning av vattendjupet. Lodningen han dock inte verkställas, för i samma ägonblick ropade rorsmannen: "Kors i Jesu namn, detta är ju Hinna". Kaptenen gav genast order om att falla babord, men fartyget gick upp på ett sandgrund och fastnade med förskeppet på grundet. Back slogs i maskin, man flyttade lasten till akterskeppet för att lätta förskeppet och man satte ut ett ankare på styrbords låring, men den höga sjön och den akterliga vinden omintetgjorde alla försök att komma av grundet. Några timmar senare, kl 9 på morgonen, anlände ångaren Mariestad, vars kapten erbjöd sin hjälp. Med en lina försökte Mariestad dra Philipstad av grundet, samtidigt som Philipstad backade för full maskin. Fartygens gemensamma ångkrafter motsvarade dock inte stormen och den höga sjön, och Philipstad förblev fast på grundet. Senare anlände det lätt lastade ångfartyget Odin, som ombads hjälpa till med försöken att dra loss Philipstad. Odin avgick emellertid från platsen, sedan kaptenen förklarat att man inte hade någon bogserkabel. Mariestad gav emellertid inte upp, och efter upprepade försök hade Philipstad rört sig bakåt ungefär en tredjedel av sin längd. Bogserkabeln sprang dock ideligen, och till sist måste bärgningsförsöken ges upp, och Mariestad agick från platsen. Försök gjordes att kränga fartyget av grundet, genom att flytta tungt gods åt sidan och kasta en del överbord. Senare anlände galeasen Tålamodet och erbjöd sin hjälp, men avgick igen sedan det visat sig att hon låg för djupt för att uträtta något. Nästa morgon kl 9 ankom ångaren Motalaström, men det hårda vädret och brist på trossar förhindrade dem att hjälpa till. En timma senare passerade ångfartyget Christinehamn, vars kapten tog sig ut till haveristen i roddbåt. Av samma skäl som Motalaström ansåg sig inte heller Christinehamn kunna hjälpa till, och man avgick från platsen. Ombord på Philipstad märkte man nu att bordläggningen började ge efter för de svåra påfrestningarna. Pumparna sattes igång för att hålla fartyget läns, men tillslut hjälpte inte heller detta, och besättningen lämnade fartyget i livbåten. Nästföljande morgon återvände man till haveristen, där vattnet nu stod högt i lastrummet, och en tid senare var fartyget sjunket.
Bärgningar: Allt åtkomligt och oskadat gods bärgades dagarna efter att besättningen lämnade haveristen.
Övrigt: Ytterligare ett fartyg, som bärgade gods från haveristen, skall ha gått förlorad mellan bränningar och brott på olycksstället.

I Vernerborgs Tidning kom efter olyckan en debatt att blossa upp mellan Philipstads rorgängare och lotsbefälhavare, där den förstnämnda beskyllde de kritiserade för dålig fyrbelysning och utprickning.
Status: Delar av relingen är synlig, annars syns mest den stora ångmaskinen.