Fartygs-/båtlämning (L2002:6869)

Bärgning: Vraket påträffades redan vid kabelutläggning 1954. Vid detta tillfälle bärgades två spant från vraket. Spanten planerades att införlivas i hembygdsföreningens samlingar på Kungsudden. Spanten tolkades som resterna av en gammal pråm, eventuellt från 1700-talet.

Vraket uppmärksammades på nytt år 1977 genom att det spolades upp på Arbogaåns strand. Sjöhistoriska museet kontaktades och utförde tre besiktningar på platsen. Då vrakets akterstäv låg mot en kabel och vrakets vinkel låg mot strömriktningen i ån bedömdes att vraket löpte risk för snabb nedbrytning. Kommunen och Riksantikvarieämbetet kontaktades för förslag till åtgärd, och man beslöt att flytta vraket till en mer skyddad plats. Denna åtgärd förhindrades dock av att ovanvattensdelen av förskeppet låg fastfrusen i marken. I stället kapades akterskeppet 1,5 m från aktern, för att förhindra kabelbrott och för att erhålla material för dendrokronologisk datering. Det avsågade akterpartiet konserverades.

Då det visade sig att vraket var äldre än 100 år beslöts att vraket skulle bärgas och dokumenteras. Efter bärgningen, som utfördes i samarbete mellan kommunen, Länsmuseet i Västerås och Sjöhistoriska museet, förvarades vraket i ett bergrum på Beckholmen där det även rekonstruerades av två C-studenter vid Stockholms universitet. Vraket har senare transporterats till en loge vid Lockmora fritidsgård i Kungsör.

Fartygets ursprungliga längd har uppskattats till omkring 19 meter och många har velat tolka vraket som en s.k. mälarjakt. Eventuellt kan vraket identifieras som "Jacob Hans Enkias skuta", vilken sjönk mitt i segelleden år 1681. Enligt samma källa skall skutan "af vägen", d v s bort från segelleden. Dateringen 1636 + - 85 år, gör att det tidsmässigt skulle kunna stämma. Skeppare var "Jacob Hans Enkias" son, som hette Jacob, vilken skall ha haft "3 Halftunnor smör" ombord som skeppats från Stockholm till Kungsör.

Status: Större delen av skrovet ligger kvar på botten av ån (status 1954).

Av vraket återstår kölstock, kölsvin, bottenstockar, sambord, samt de nedre delarna av stävarna. På kölstockens undersida finns en slitköl och på kölsvinet finns trå påspikade klossar, vilka bildat ett mastspår. Vraket har en bevarad längd av 16,2 meter. 14 bottenstockar har kunnat rekonstrueras i ursprungligt läge, men ursprungligen torde fartyget haft 18. Förstäven är tillverkad i ek, medan akterstäv, bordläggning, bottenstockar kölsvin och kölstock är av furu (staus 1977).