Plats med tradition (L1948:8127)

Tradition: Vid Spelberget berättas att det spökar; man har hört musik utan att det varit någon som spelat. En gång var den gamle fiskaren och kolaren Skommar-Anders i sin kolarkoja på Spelberget en torsdagskväll. När han satt inne i kojan hördes plötsligt musik som efter en fiol. Han trodde att någon ville skoja med honom och ryckte upp dörren till kojan, men ingen fanns där ute, heller inga spår efter någon i den nysnö som fallit. Musiken hördes till kockan tolv på natten. Det var tyst en liten stund, så återkom ljudet och det tycktes som om tonerna steg ur jordgolvet mellan brasan och britsen. En flicka hade varit fäbodflicka på Östvedavallen. Flickorna brukade driva djuren bortom Lillflaten till goda beten. En morgon stod en gumma och rörde i vattnet med en käpp, så att skummet yrde. Flickorna började då skratta, men tystnade vid närmare betraktande av gumman. De kände inte igen gumman som såg mycket konstig ut. Gumman sade ingenting, utan reste sig bara upp från hukande ställning och gick mot Spelberget och försvann. Flickorna fortsatte kodriften, men korna vägrade gå över det osynliga spår som gumman lämnat efter sig. I fortsättningen fick de driva korna runt tjärnen på andra sidan. En annan gång var några barn på väg förbi platsen och stannade vid Spelberget för att plocka smultron. En flicka försvann och när de andra barnen kom hem låg hon där och grät. Det var som om hon hade blivit kastad från Spelberget och hem. Ytterligare berättelser om spökerier vid Spelberget finns nedtecknade. (RAÄ-2017-5240)