Röse (L1967:7340)

Röse, undersökt och borttaget, ovalt 7x4,8 m st (NNV-SSO), och ca 0,6 m h. Stenar ca 0,1-0,8 m st, med enstaka stenar uppemot 0,9 m st. Mest rundad klapper, även om en del av de minsta var skärviga. Som mest ca 4 lager. I rösets N halva rester av trolig kantkedja. Under röset två längsgående sprickor, 6,5 resp 3,1 m l och som mest 1,5 resp 0,9 m br och 0,4 resp 0,3 m dj, jordfyllda.

I anslutning till röset 1,5 m Ö om, fynd av bronsföremål i form av tutulus. I stenpackningen, i jordlagret under röset samt i sprickorna under röset fynd av slagen flinta och slagen kvartsit. I jordlagret under röset fynd av borr av flinta av mesolitisk typ samt bergkristall. I den mindre sprickan under röset fynd av sot och kol.

I rösets SSO del anslöt en tunn packning av små stenar, 0,05-0,1 m stora. Samma typ av småsten ingick även i röstes fyllning. Om även denna "småstenpackning" räknas med i rösets längd, uppgår längden till 8,6 eller 10,3 m, beroende på bedömning. Detta skulle innebära att röset blivit delvis raserat. För detta talar ytterligare iakttagelser: Fynd av tutulus gjordes 1,5 m Ö om röset. I svackorna som är belägna S resp SO om röset fanns ytterligare stenar av samma typ som i röset, dvs rundad klapper 0,1-0,6 m stor. Småstenarna i rösets fyllning låg mestadels blandad med de större stenarna, men relativt centralt i röset låg mycket av denna småsten på hällberget under de större stenarna. Preliminär tolkning är att röset blivit plundrat, och delar av stenmaterialet närvält i svackorna vid sidan om.
Kol från gran från den stora skrevan under röset har daterats dels till 731-233 f.Kr, slutet av bronsålder/förromersk järnålder, och till 1033-1210 e.Kr, tidig medeltid. Det äldre provet är taget djupare ner i skrevan och det yngre provet är taget högre upp.(RAÄ dnr 321-1404-2011).