Fartygs-/båtlämning (L2012:340)

Sjöhistoriska museet utförde en arkeologisk förstudie, under tre tillfällen i oktober, november 2012 samt februari 2013, på uppdrag av Nacka kommun inför ombyggnation av småbåtshamnen i Fisksätra. Förstudien syftade till att fastställa om fornlämningar fanns inom utredningsområdet. Till underlag fanns en av Clinton Mätteknik AB tidigare utförd batymetrisk mätning. Förstudien omfattade sonarkartering, dykbesiktning av utvalda indikationer samt att grundområden från 5 m djup och upp mot strandlinjen avsöktes av dykande arkeologer. Sammanlagt påträffades 8 fartygslämningar varav en bedömdes vara från andra hälften av 1800-talet. Övriga sju fartygslämningar utgjordes av moderna båtar från 1900-talet.

Farleden in till Stockholm har haft stor betydelse under historisk tid, vilket bekräftas av FMIS som innehåller ett antal registrerade fartygslämningar i Lännerstasundet. Flera av dessa ligger i nära anslutning till Fisksätra marina. Direkt norr om utredningsområdet finns två indikationer registrerade, Boo 88 och Nacka 283, påträffade vid en arkeologisk förstudie 2010, utförd av SMM. Vid en arkeologisk utredning som SMM utförde 2011 nordväst om utredningsområdet påträffades en fartygslämning som bedömdes vara fast fornlämning.

Botten inom utredningsområdet bestod av tjocka, svarta och lättflyktiga sediment vilket gjorde det svårt att hitta fast botten.

Objekt 12
Lämningen är en klinkbyggd ca 10 m lång och 3-4 m bred segelskuta med upprättstående förstäv, belägen på sluttande botten på ca 5-6 m djup. Lämningen påträffades vid dykande kartering. Ett kölsvin med mastfäste noterades mitt i vraket och ett stockankare påträffades precis utanför. Bordläggning ligger platt utfallen runt vraket och ett flertal andra skeppsdelar ligger utspridda i slänten. Fartygslämningen bedömdes vara från andra hälften av 1800-talet utifrån dess skeppsdetaljer och eroderade status och utgjorde enligt då gällande KML fast fornlämning. Över vraket löpte tre telekablar vilket gjorde att Stockholms Länsstyrelse kontaktades för samråd om eventuellt återställande av fornlämningen. Med anledning av det pressade tidsschemat från entreprenören och det försämrade vädret beslutade länsstyrelsen att de tre kablarna skulle lyftas bort direkt utan att en exakt datering av vraket förelåg. Ingen provtagning för dendrokronologisk analys gjordes. Den uppskattade dateringen av fartygslämningen till 1800-talets senare hälft, gör att den sedan 1 januari 2014 är att betrakta som övrig kulturhistorisk lämning enligt 2 kap 1 § Kulturmiljölagen (1988:950). En dendrokronologisk datering bör utföras om dess ålder skall bestämmas mer exakt. (RAÄ dnr. 3.4.2-5902-2016)