Hytt- och hammarområde (L2001:9342)

1) Hytt- och hammarområde, ca 115x55 m (Ö-V), bestående av 2 hammarsmedjeruiner, (varav 1 osäker), separat beskrivna, 1 fördämningsvall, 1 slaggvarp(?), samt 1 slaggförekomst.

Hammarsmedjeruin, kraftigt igenrasad och svåravgränsad, ca 15x8m st (Ö-V). Synlig som ett inhak i slänt i S. Mot S kanten är rester av vägg (?) av delvis huggen gråsten i kallmur. Ruinens inre delar är bemängda med gråstensblock, delvis huggna, c a 0.2-1.3 m st. I V delen, invid bäckfåran, är fyra stycken hammaröglor, 0.6-0.7 m h, av ca 0.06 m tj bandjärn. Hammaröglorna står som hörn i en tänkt rektangel, 1.3x1 m st (N-S) . Öglorna är öppna mot Ö-V och omges av 4 st flatastenhällar, 1.2-2.5 m l.

Omedelbart S om S åfåran och Ö om S delen av nedan beskrivna fördämningsvall är: Hammarsmedjeruin (?), igenrasad och svåravgränsad, ca 10x7 m st (Ö- V). Ruinen avgränsas motbäcken och åt Ö av en ställvis synlig kallmur av huggna gråstensblock. I ruinen är rikligt med slagg (masugns- och hammarslagg). Markområdet strax S om denna är kraftigt kol- och sotblandat, och innehåller rikligt med hammarslagg (jämför slaggvarpet nedan). Inga synliga hammaröglor, möjligen sentida kvarn eller dyligt.

Omedelbart V om ovanstående är S delen av:
Fördämningsvall, ca 40 m l (N-S), 5 m br, ca 0.5-1.5 m h mot V, ca 0.5-3.5 m h åt Ö. Av huggna gråstensblock, 0.2-1.7 m st, i kallmur. 3 öppningar, ca 4 m br, varav 2 st i den N delen. Ur två öppningar rinner vatten, varav det vid den mittersta öppningen bildas ett ca 1.5 m h fall.

S om och mellan hammarsmedjeruinerna, samt i och omkring skärningskant är:
Slaggvarp (?), mycket svåravgränsat, ca 20x5 m (Ö-V), ca 1 m h. Slaggen utgörs av hammarslagg, i allmänhet 0.02-0.05 mst. Slaggen är relativt tung, gråsvart, porig och "droppformig". Inblandat bland slaggen är mycket rikligt med kol och sot. Varpet förefaller sträcka sig ett stycke ut i åkermarken S om ravinkant.

Ställvis spridd inom hela området är:
Slaggförekomst, synlig i åfåror och i markytan inom hela området. Slaggen utgörs av hammar- och masugnsslagg. Hammarslaggen är i allmänhet intill 0.2 m st, och förekommer inom hela området, dock rikligast i anslutning till hammarsmedjeruinerna. Masugnsslaggen är i allmänhet 0.05-0.2 m st, men även större stycken förekommer. Förekomsten ger ett intryck av att vara en blandning (?) mellan äldre och yngre slagg.

Omedelbart Ö om mellersta delen av fördämningsvallen är grundrester av gråsten och masugnsslagg i kallmur, okänd funktion, husgrund medtagen på LS kartor (1897).

I N åfåran är plats för kvarn (medtagen på Generalstabskarta1897).

Nedströms fördämningsvallen är åkanterna ställvis stenskodda.

Hyttdriften vid Prästhyttan överflyttades vid mitten av 1500- talet till Lågfors. Hyttan torde ha nedblåsts mot slutet av 1600-talet. Hülphers (1762) omnämner Prästhyttan med Lågfors som uppbyggd 1626 och priviligerad 1679. Här fanns då 1 stångjärnshammare med 1 härd, samt 2 plåt-hamrar som inrättats 1747 och 2 spikhamrar, som 1757 stod under byggnad.