Boplats (L1996:7321)

Boplats, undersökt och borttagen, 75x35 m (NNV-SSÖ), bestående av en vinkelformad ränna, 0,35 m br och 1,7x3 m l (del av byggnad). S om rännan i provschaktets S ände förekommer kolhatlig jord, rikligt med bränd lera och skörbränd sten. N om rännan finns i kanten av sökschaktet stenar placerade som i en syll. En förhistorisk keramikskärva påträffades. 14C-daterad till 60 f.Kr. - 80 e.Kr. kal. 2 sigma (1996+-30 BP). Påträffad i samband med särskild utredning år 2012 (RAÄ dnr 3.4.2-4164-2012).

Kompletterande beskrivning efter slutundersökning 2017: Vid undersökningen dokumenterades 105 anläggningar; 41 gropar, 2 gropsystem, 34 stolphål, 11 härdar, 8 rännor, 4 ugnar, 4 lager, 1 pinnhål. Groparna låg spridda över i stort sett hela undersökningsytan medan stolphålen, förutom en handfull, låg väl samlade i den norra delen av undersökningsområdet.
Stolphålen tolkas som spår efter någon form av ekonomibyggnad med koppling till aktiviteter på platsen. De låg inom en yta av fyndförande siltig humös lera tolkat som raserings/bruks/tramplager.

Inom begränsningen för ännu ett lager tolkat som raserings/bruks/tramplager låg stora lerkliningsfragment med avtryck efter plank och stolpar vilket tyder på en komplex konstruktion. Klinelerans ursprung kan i detta fall sökas som material i en byggnad och inte som lerfordring i ugn. Termisk analys visar att delar av materialet utsatts för mycket höga temperaturer i samband med brand. Materialet tolkas som sannolika rester efter nedbrunna väggar i förrådsmagasin för fettrik mat och/eller oljerika produkter, kanske också slaktavfall. Groparna varierade både till storlek och djup. Många låg i separata lägen men det fanns även gropar i rad och gropar som sammangyttrade bildade system. Gropar kan ursprungligen ha grävts för lertäkter och återanvänts som förråds- och/eller avfallsgropar. Bland groparna fanns några som skilde ut sig genom att vara förbundna med rännor. Dessa kan förslagsvis ha fungerat som värme- och/eller rökledande kanaler som mynnat ut i gropar för möjligen garvning av skinn, eller kanske för rökning av mat.
Det fanns böjda rännor utan sammanhang med gropar. Rännorna kan möjligen vara spår efter enkla anordningar som fungerat som skydd mot blåst och regn. Vi kan slå fast att de inte ingått som byggnadselement i den traditionella järnålderns långhus.
En yta med distinkt orangefärgad lera täckte tre raserade ugnar på rad belägna inom ett raserings/bruks/tramplager. En av ugnarna överlagrades delvis av en härd. Inom området fanns ännu en enskilt belägen ugn. Samtliga tolkas som lågtemperaturugnar för bak- och/eller matlagning. Det saknas belägg för att någon av dem har brukats i samband med metallhantering. 14C-dateringar från undersökningen ligger inom intervallet 360 BC - 80 AD med tyngdpunkt i förromersk järnålder. Platsen saknade alla spår efter boningshus. Fynd; keramik, lerklining, enstaka brända djurben, hartsfragment och enstaka flinta.