Fartygs-/båtlämning (L2013:5061)

Bärgning: Båten påträffades 1979 under arkeologiska undersökningarna på Helgeandsholmen. Båtens ovanliga karaktär och utsträckning samt ovanpåliggande konstruktioner gjorde att man först uppfattade fyndet som två olika båtar. Efter att fyndet frilagts kunde man emellertid konstatera att det rörde sig om en och samma båt. Efter friläggningsfasen vidtog dokumentation in situ. Jordprover av olika slag samlades in. Kompletterande prov för bl.a. mikrofossilanalys och dendrokronologi togs. Därefter vidtog lyftfasen. Eftersom ca 50 procent av bevarat material i båten var i mycket dåligt skick tillämpades ingjutning i polyuretanskum. Lyft- och fullskaledokumentationsfasen tog närmare 8 månader. Delarna transporterades till SSHM för konservering.

Båten har tolkats som ett bevakningsfartyg i Stockholms hamn eller som ett ledungsskepp. Man har också föreslagit att båten skulle vara ett specialiserat skepp, byggt för eskort och bevakning av handelsskepp, och med möjlighet att ta med soldater för strid från de upphöjda däcken i för och akter. Utifrån byggnadstradition och materialval har proviniensområdet ringats in till östra mellansverige, Åland eller den finska kusten vid skärgårdshavet. Med tanke på att båten förefaller ha legat förtöjd vid en av Stockholm stads bryggor är det inte osannolikt att Stockholm varit dess hemmahamn.

1981 beslöt man att bygga en replik av fyndet, för att utvärdera seglings- och roddegenskaper. Repliken, som kallas Helga Holm, stod färdig 1983.

Status: I samband med medeltida verksamhet hade pålar, sannolikt för bryggor eller brygghus, slagits ned genom skrovet och åstadkommit avsevärd skada. Fören, aktern och större delen av babordssidan var starkt skadade, dels p.g.a. sitt topografiska läge samt schaktningar för byggnation under 1600-talet.

Kölen var skadad men var bevarad till en längd av 11,05 m. Dess ursprungliga längd kan inte ha överstigit 14,1 m. Kölen är knäckt mellan spant 13 och 14, eventuellt efter en stöt båten fått vid förlisningen. Mellan köl och akterstäv fanns en mellandel, som i norrön litteratur kallas undirlutr. Den var laskad till köl och akterstäv med vertikala snedlaskar. I undirlutr var spunningar för samborden urtagna.

Delar av både för- och akterstäv fanns bevarade. Förstäven var skadad i såväl över- som nederkant. Längden uppgick i bevarat skick till 278 cm. Fem spunningshak för bordkammar var bevarade. Vid spunningen för fjärde bordet fanns spår av en vertikal snedlaskning. Förstäven har således bestått av minst två delar.

Akterstäven var bevarad i en längd av 100 cm. Spunningshaken kunde inte återfinnas på den bevarade stävdelen eftersom dess inre del spjälkats bort. En lös virkesdel som påträffades i akterskeppet kan vara en rest av den inre stävdelen. På akterkanten av akterstäven kunde på två ställen iakttagas spikhål och färgningar efter beslag som omslutit kanten. Dessa spår är tolkade som rodermaljor till ett stävroder. Själva akterstäven var endast något svängd, närmast lasken.

Delar av samtliga 17 spant återstod, dock i skadat skick. Spanten bestod endast av en del, förutom ett spant, som kan vara sekundärt. Spanten sträckte sig upp till femte bordgången, där änden var vågrätt avplanad. Spanten var fastsatta med tränaglar i skrovet. Det fanns inga tecken på att spanten varit fästade i kölen och i vissa fall var de inte heller fästade mot samborden. Klinkhaken närmast kölen var fördjupade till våghål. Minst ett av spanten var tillverkat av gran.

Själva tvärbalkarna och/eller deras knän var i 9 fall delvis bevarade. På tre ställen fanns rester eller hål efter tränaglar, som visar att balkarna varit dubbla. Den övre balken har då varit fästad till sjunde bordgången. I övrigt har balkarna vilat på bottenstockarnas ändar. Balkknäna har satts fast i skrovet med tränaglar. Knäna förefaller ha fästs till balken med tränagel och spik.

På ovansidan av kölsvinet observerades två hål, vilka indikerar förekomsten av stöttor mellan kölsvin och balk. Två ca 4 cm tjocka stringers/essingar har varit fastsatta på skrovets insida, längs sjätte och sjunde bordgångens övre kant. Stringern var fäst med tränaglar och omböjda järnnaglar.

Skrovet var uppbyggt av sju bordgångar med en åttonde bordgång fästad i för och akter. Antalet bordplankor som ingick i varje bordstråk varierade mellan tre och fem. Borden var i snitt 2,5 cm tjocka och 25-30 cm breda. Sjätte bordplankan var dock bredare än genomsnittet.

Borden, som är av furu, var sammanfogade med klinknaglar av järn. Brickorna var företrädesvis romboida och stjälken kvadratisk. Det åttonde bordets förliga del synes ha blivit fastsatt med omböjda järnnaglar, den aktre delen med brickteknik.

Drevrännorna var 2-3 cm breda och knappt 0,5 cm djupa. Drevet, som var av ull, var insatt innan bordens ihopfogning. Som tätning i laskar och spunningshak låg tunna drevkakor av djurhår. Vid såväl bladlaskar som bordskammar var borden uttunnade. I spunningshaken hade borden spikats fast emedan laskarna var nitade med klinknaglar.

Skeppet har haft 8 årpar och har varit riggad. Håarna, som är av ek och annat lövträ, har varit spikade till ovankanten på stringern på sjunde bordet. Tio håar är återfunna. På dessa finns hål för hamna. Inga spår av tofter fanns dock. Kölsvinet är bevarat till 1,45 m längd. På dess undersida fanns ett hak för att passa mot en bottenstock. I sjunde bordgången var fyra grupper om två hål, vilka tolkats som rester av fyra vant.