Fartygs-/båtlämning (L2022:4386)

Tradition: Under en och samma storm, den 10/12 1851, tycks tre fartyg förlist vid Aspholmarna; Sjöfogeln, Clara Maria och ett okänt. Sjöprotest avgiven med anledning av galeasen 'CLARA MARIA":s förlisning vid Aspholmarna. Ödmjuk sjöprotest l8 dec. 1851. Undertecknad skeppare förande galeasen "CLARA MARIA" från Göteborg, seglad med fyra mans besättning, mig själv inberäknad, intog last i Göteborg för att frakta till Kristinehamn och Hult och som jag genom det att fartyget förolyckats finner svårt uppge lastens innehåll till kvantitet och sorter, helst min journal gick förlorad genom händelsen som jag här i ödmjukhet vill anföra: Den 10 dennes gick jag från Vänersborg kl. 3 fm. SV vind och klar luft, men kl. 5 fm. då jag passerade Gälle udde föll en tät tjocka så stark att intet land kunde synas förr än kl. 2 em. Jag förde ej fulla segel förr än jag missledd av tjockan slutligen märkte att jag var nära land och för långt NV fran den hamn jag ämnade söka och ehuru kosan ej var över 1/8 mil så hade jag av nöden att sätta alla undersegel för att segla mig till närmaste hamn då jag hade säker landkänning. Efter en stund nedföll tjockan och vinden ökade likaså sjögången. Då mistade jag min klyvare så att endast liken återstod, därefter sprang kroken till klofallet på storseglet, sedan sprang kroken till jagarelejden och stagfocken remnade. Utan försegel, tätt inpå skären och inför det hotande mörkret fann jag ingen annan utväg, efter rådslag med styrman, att fälla det stora ankaret, men som botten bestod av slätt berg sjöng hon inte upp. Jag fällde då andra ankaret och gav kättingarna till sin yttersta ända, men förgäves. Vi strök i däck så mycket som strykas kunde, men fartyget drev ändå mot skären. Fyra väl övade sjömän sökte komma till vår undsättning men kunde inte därför att fartyget låg för nära bergen. En skeppare som i samma belägenhet som vi måste övergiva sitt fartyg kom drivande mot oss och med yttersta livsfara sökte hjälpa men alla våra gemensamma ansträngningar var förgäves. Nattens mörker tilltog och allt hopp om räddning var ute varpå besättningen begav sig i lillbåten. Jag uppmanade dem att stanna kvar och förklarade att jag inte lämnar så länge någon bit hänger samman. De ropade då till mig: Om du inte kommer genast kapar vi fånglinan och du får bärga dig bäst du kan. Nu stod jag inför en gruvelig belägenhet. Döden med all dess fasa svävade för mina ögon, så jag fann till sist nödvändigt att följa mina kamrater i deras uppmaning att överge fartyget. Vi kom till en holme vid pass kl. 12. Då det klarnade begav vi oss till Aspholmen och fick där tag i folk för att söka bärga fartyg och last. Fartyget hade emellertid då drivit i land, slagits sönder och sjunkit. Vi kunde således ingenting göra utan återvände till Aspholmen och inväntade dagen. Med lejd hjälp återvände vi och bärgade i land allt som kunde bärgas, vilken genom särskild uppgift skall redovisas

Orientering: Nära Aspholmen.