Publicerad av: STIFTELSEN BOHUSLÄNS MUSEUM
Geografisk plats: Morlanda socken, Bohuslän
Gränsmärke bestående av en rest hjärtsten, placerad i ett postament tillsammans med tre resta stenar i väderstrecken norr, väster och öster. Postamentet är närmast kvadratiskt 2,4 x 2,2 m stort (NV-SÖ) och 0,2 – 0,65 m h. Postamentet är kallmurat i 3 skift av 0,1–0,9 m stora stenar, varav den största är 0,5 – 0,9 m stor och den minsta 0,1 m i diam. S halvan är övertorvad. Hjärtstenen är 1,1 m h över postamentet, 0,4 – 0,6 m bred och ca 0,2 m tjock. Den är skolad med mindre stenar i blandade storlekar, 0,1 – 0,4 m stora. Väststenen är 0,95 m h över marken, 0,25-0,5 m bred och 0,1 m tjock. Norrstenen är 0,55 m h över postamentet, 0,1 – 0,28 m bred och 0,2 m tjock med spetsig form. Öststenen är 0,65 m h över marken, 0,17-0,35 m bred och 0,2 m tjock. Den har kasat ner från postamentet och befinner sig halvliggande omedelbart invid postamentets mur.
Tradition: Gränsmärke som markerar gräns för ostronfiske. Gränsmärket sattes upp 13 maj 1820 för att markera gränsen mellan hemmanen Bassholmen och Flatö-Buas respektive del i ostrongrundet Snäckedjupet. I akten beskrivs noggrant stenarnas storlekar och utseende. Uppsättningen hade föregåtts av flera års stridigheter kring gränserna och även varit rättssak. Ett motsvarande gränsmärke sattes samtidigt upp på Bassholmen på andra sidan sundet och linjen däremellan markerade gränsen, där Bua hade fiskerätt på dess västra sida och Bassholmen på dess östra. Till skillnad från övrigt fiske utmed västkusten var ostronfisket inte fritt utan är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten inom 200 m från fastlandet eller minst 100 meter från en ö.
Terräng: Svag NV-sluttning, klappersten och uppstickande klippor närmast stranden. Betesmark.
Orientering: I betesmark ca 15 m S om strandkant och 41 m V om hus.
Antikvarisk kommentar: Gränssten som markerar gränsen för ostronfiske mellan Flatö-Bua och Bassholmens hemman. Gränsstenens historia illustrerar ostronfiskets stora betydelse för försörjningen i delar av Bohuslän under historisk tid. Under 1800-talets andra hälft sjönk skördarna betydligt och ostronfisket förlorade sin betydelse för försörjningen. Vanligtvis markerades gränspunkterna med ett hugget kors i berget.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.