Fartygs-/båtlämning (L2013:7536)

Tillsammans med stockarna (brygglämningen) framkom en t-formad köl vid muddringarna i Badviken. Kölen var skadad men av dimensionerna att döma handlade det om en större båt eller skepp. Kölen var bevarad från den aktra lasken ca 220 cm till brottet. Kölen hade en skarp t-formad
profil där den största bredden var närmare 40 cm. I anslutning till akterstävens fäste och ca 50 cm förut noterades en kraftig lagning i form av nedpressad tjära, spån och djurhår. I höjd med brottet på kölen fanns spår efter en bottenstock. Lasken hade sned skärning. Detta gav en ungefärlig uppfattning om akterstävens lutning som uppgick till ca 67 grader.

Fem klinkbyggda spant bärgades och dokumenterades, tre från dykningarna samt två från bärgningarna vid tipplatsen. Detta medförde att det inte går att med säkerhet säga var de suttit i lämningen i förhållande till varandra. Spanten är förhållande vis enkelt utformade. Bordläggningen har varit sammanfogad i spanten med trädymlingar som haft en diameter på ca 3 cm. De har till synes inte fastsatts i kölen utan endast straffats med hjälp av bordläggningen som spikats i t-kölen. Bordläggningen var bilad. Tydliga spår efter verktygen noterades på bordläggningsplankorna.
Bordläggningsplankorna uppvisade en bredd på cirka 35 cm. Borden var sammanfogade med omböjda handsmidda spikar. Drevningen mellan borden har utgjordes av tjärat djurhår. Styrbords sambordsplanka hade märken efter en lagning i form av en påspikad träbräda. En kraftig spricka i bordet syntes, dessutom noterades två trädymlingar som inte satt vid en bottenstock. Den ena, med
samma dimension som de i spanten, verkade helt enkelt vara en felborrning. Den andra dymlingen har som den föregående ett snyggt avslut på insidan (utan träkil) men var av lite klenare dimension.
Funktionen för dymlingen är oklar. Möjligen kan det vara en lagning för en utborrad kvist eller kanske för en dyvika. Lagningen av sprickan i sambordsplankan var i närheten av tätningen som påträffades ovan kölen. De flesta skeppsdelar som bärgades var tämligen fragmenterade pga muddringen. De fem spanten var alla bevarade från änden mot kölen samt upp och delvis förbi slaget. Rekonstruktionen bygger på att spanten rekonstruerats (förlängts) på ritbordet samt mallats in med slaget som riktmärke. Därmed framkom en trolig skrovform med ett språng som verkar rimligt. Fartyget har en längd på 13,75 m och en bredd på 4,70 m. Inga spår efter last, utrustning, master eller rigg har påträffats. Skeppet uppvisar en skrovform som är grundgående och lastdryg. Troligen har detta varit ett seglande skepp men den exakta formen eller användningsområdet går inte att avgöra med hjälp av det materialet som dokumenterats. Hur förlisningen gått till kan omöjligt avgöras när lämningen framkom på detta vis. En noggrann arkeologisk undersökning skulle möjligen kunna ha gett svar på denna fråga. Vad som dock kunde noteras är att minst två, kanske tre lagningar har gjorts på skeppet, troligen i slutskedet av skeppets driftstid. Alla tre dendrokronologiska (årsringsdatering) prover gav ett resultat som visade att virket avverkats år 1682. Vi får förutsätta att virket användes för byggandet av skeppet strax därefter. En hypotes är att fartyget sjönk när det var gammalt och gistet. Med lagningarna som stärker denna teori är det troligt att skeppet sjönk någon gång under 1700-talets första fjärdedel. Under denna period ägde Nicodemus Tessin d.y. Boo gård.