Fartygs-/båtlämning (L1960:5894)

Fartygslämning, byggd på kravell och till synes helt i ek. Bevarat är det flacka bottenpartiet med köl, bordläggning, bottenstockar och kölsvin. Den exponerade delen av skeppskonstruktionen har en största längd av 5,4 meter och en bredd av 4,2 meter. Kölen som pekar ut mot älvfåran avslutas med en lask. Kölen, som är av spunningstyp, är 26 cm bred inne vid strandbrinken och 22 cm bred och 25 cm hög vid lasken. Borden är upp till 40 cm breda och 3,5-4,5 cm tjocka. Bottenstockarna är 15-18 cm breda och 10-12 cm tjocka. En innergarnering, bestående av ca 30 cm breda och 4 cm tjocka plankor, vilar på bottenstockarna. Det ligger en hel del tegel på och omkring vrakplatsen, men detta verkar vara av modernare slag och hör troligen inte till lämningen.

Vid en besiktning av vraket år 1996, vilken utfördes i regi av dåvarande Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, bärgades en keramikskärva. Skärvan härrör från en gryta i yngre rödgods som grovt kan dateras till 1600- eller 1700-talet. Fyndets koppling till vraket kan dock inte sägas vara hundraprocentigt säkerställd. En dendrokronologisk analys utförd genom Bohusläns museum år 2009 daterar lämningen till "efter år 1596". Detta bör rimligen förlägga byggnationen av fartyget till första halvan av 1600-talet. Proverna daterades med en kronologi från västra Sverige, vilket visar att fartyget är byggt i denna region. Som framgår utesluter inte resultatet av analysen den påstådda kopplingen till 1640-talets krigshändelser.

Lämningen är belägen strax uppströms den plats där Rännelen, det vattendrag som tidigare delade Fästningsholmen i två öar, hade sitt södra inlopp. Vraket ligger kölrätt, vinkelrätt mot stranden, och är till största delen inbäddat i strandbrinken. Enligt uppgift skall vraket förr ha varit synligt vid extremt lågvatten. En tradition gör gällande att det skulle röra sig om ett fartyg som förolyckats under den så kallade Hannibalsfejden (1644-1645), då Kungälv angreps av svenska trupper. Enligt denna tradition skulle fartyget ha stuckits i brand då det var i färd med att evakuera Kungälvsbor undan svenskarnas angrepp. Det berättas också att man i äldre tider skall ha tagit upp en del kopparmynt från vraket med hjälp av skopor.

Göteborgs Amatördykarklubb gjorde i juli 1953 en begränsad undersökning av vraket. Man konstaterade fartyget varit ganska stort, men att det var avbrutet tvärskepps. I dykarklubbens redogörelse anges att ett spant skall ha bärgats vid undersökningen. Om detta spant finns bevarat, och var det i så fall förvaras idag, är okänt.

Bärgningar: Med hjälp av skopor har folk tidigare tagit upp en del kopparmynt från vraket. Ett spant bärgades vid undersökningen 1953 och överlämnades till byggmästare A. Tell ,Kungälv.

Övrigt: Lokaltradition, inventering, Vraket benämndes av Göteborgs Amatördykarklubb som Vraket vid Långebro.
Händelseförlopp: Besök på platsen 4/6 1952 (Jerker Lundell). En mudderspolning genomfördes på vraket 18/7 1953 av Jerker Lundell. Det befanns vara ganska stort men avbrutet tvärskepps, och ena halvan torde kunna återfinnas nedanför den undervattenssluttning som älven har här. Vraket torrläggs partiellt vid särskilt kraftigt lågvatten. Vraket är klinkbyggt, uppmätt längd 15 m, fören antas ligga närmast strandkanten delvis dold i leran. Skeppet ligger med med stäven in vinkelrätt mot stranden.