Publicerad av: Länsstyrelsen Dalarna
Alternativnamn: Strådalens fäbod, Stråfuluvallen
Geografisk plats: Idre socken, Dalarna
Fäbod, ca 300 x 75-200 m (NV-SÖ), bestående av minst 9 husgrunder/husruiner, minst 15 röjningsrösen samt flertalet stenröjda och utdikade ytor. Utmed ett mindre vattendrag, bäck, förekommer 1 kallmurad strandskoning.
Området utgörs dels av hårdvallen vid husen, dels av anslutande myrodling med dikessystem.
På en flack ås SV om mindre vattendrag, bäck, är fäbodvall där husgrunderna och bebyggelsen belägen, cirka 200 meter lång och 35 meter bred. Vallen är stenröjd vilket tre ordentliga röjningsrösen vittnar om. På den intilliggande marken åt väster finns ett stort antal mindre röjningsrösen.
De centrala delarna i de norra och östra delarna utgörs av sank mark/mosse och är genomfluten av en bäck med flera armar och regleringsdiken. Marken utgörs i öster av sank mark (av ca 100 meters bredd) som genomkorsas av anlagda avvattningdiken. I NV delen av området, NV om det utdikade området, finns en stenröjd SV-slutttande yta med minst 2 röjningsrösen.
Terräng: Flack mark med inslag av isävssediment och torvmark i kuperad moränmark. Öppen gräsbeväxt fäbodvall.
Antikvarisk kommentar: Strådalen omnämns som Stråfuluvallen år 1857 då den överläts av Halvar Knutsson i Grötholen med hustru till sönerna Anders och Knut Halvarsson. Uppgift om att fäboddrift drevs fram till 1940-talet. Fäboden har periodvis även haft fast boende. Det finns uppgifter om att vallen började brukas runt år 1850. På storskifteskartan från år 1889 (20-saä-28) anges två stugor och sammanlagt tio bodar. Inom den tillhörande fäbodytan, som är mycket större än den registrerade ytan har det funnits omfattande slogmarker. Strådalen har tidigare varit påtänkt som riksintresse för kulturmiljö och är idag kommunalt intresse för kulturmiljövård. Välbevarad fäbodmiljö där kringliggande mark är av stort värde.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.