Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Jonsberg 229
Geografisk plats: Jonsberg socken, Östergötland
Bärgning: Det har framkastats att vraket troligen skulle vara en bruksbåt, som har lagts att ruttna i den grunda viken.
Man har även, utan framgång, sökt efter domstolsprotokoll som skulle kunna belägga sanningen i den muntliga traditionen.
Fyndlista: Bärgat av privatperson 1990:
två spant med tränaglar (dymlingar?).
Status: Nedersta borden är fortfarande fästade till en del spant på ena sidan. De flesta av borden ligger dock på botten. Vrakets längd är uppskattingsvis 10-12 m (status 1990).
Tradition: I Lindöjaskärgården med omnejd finns en tradition om vraket: I början av 1800-talet sökte sig ett mindre skepp in i Bråviken. Förmodligen kom hon från Baltikum. Besättningen bestod av en man, kanske av adlig släkt, samt hans hustru och lilla dotter. Familjen var troligen på flykt från hemlandet, och förde med sig åtskilliga värdeföremål ombord. Skeppet följde den gamla leden norr om öarna. Flera versioner av vad som sedan hände finns. Enligt en av dem råkade mannen falla överbord, varvid kvinnan i sin nöd blossade efter hjälp. När två män från en närliggande ö bordade skeppet fann de kvinnan och barnet ensamma ombord. De upptäckte också de förde med sig dyrbara silverföremål. Trots kvinnans förtvivlade bön om barmhärtighet blev barnet ihjälslagen och kvinnan skjuten. Den man som sköt kvinnan lär ha utropat "Är en säl värd en kula, så är du det också". Därefter plundrades skeppet och sattes i brand för att utplåna spåren. Slutligen sänktes vraket i ett snärbeläget smalt sund. Kvinnan och barnet grävdes eventuellt ner någonstans på en intilliggande ö. Ryktet förtäljer att rovet blev till ringa glädje för gärningsmännen. Det påstås att en kvinna från ön tog sig till staden för att avyttra några av värdeföremålen, men att modet svek henne, och av rädsla att bli avslöjad återvände hon i oförrättat ärende. Många lär också ha sett en del av silvret. Däribland en präst som kom ut till ön för att hålla husförhör. För att imponera på gästen hade man dukat med det rövade silvret. Prästen, som hört talas om ryktet, vände på en sked och när han fick se en utländsk inskription for han snabbt därifrån. Den man som sköt kvinnan skall enligt traditionen fått sona sitt brott genom att han drabbades av en mystisk sjukdom som "åt honom inifrån". Den andre av männen levde länge, men sägs på sin dödsbädd ha lättat sitt samvete. Ryktet har på så sätt levt vidare.
Terräng: Dy
Orientering: Bråviken
Just nu pågår den internationella fototävlingen Wiki Loves Monuments. För att delta kan du ladda upp bilder med denna länk.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.