Hytt- och hammarområde (L2022:840)

Hytt- och hammarområde, 270 x 70 m (NV–SÖ), bestående av 1 industribyggnad, 1 kraftstation, 2 mindre byggnader, 1 stenkant med hjulgrav och anslutande turbinsump och utloppskanaler. Inom området har tidigare funnits 1–2 hammare och 1–2 masugnar samt smedja och kvarn.
Industribyggnaden, centralt i området, är 170 x 10–62 m (NV–SÖ) under flera tak och består av från NV till SÖ ångpannehus, lancashiresmedja, ånghammare, mumblingshammare, 2 valsverk, knipphammare, blåsmaskin till bessemerverk, vällugnar, hytta med 2 masugnar, mekanisk verkstad och rostugnar. Flera av anläggningarna är från 1870- och 1880-talet.
Kraftstationen i områdets Ö del är 36 x 12 m (Ö–V) och byggdes 1906.
I områdets Ö ände är en 14 x 7 m (Ö–V) byggnad som använts som sadelmakeri, belägen mellan å och lokalväg. I områdets N ände, på åns N sida, är en byggnad 16 x 8 (NV–SÖ) som är ett lokstall från omkring 1880.
I områdets NV ände har tidigare stått kvarnar, den senaste troligen från 1860-talet. Under en period inrymde den en blåsmaskin för Lancashiresmedjan och senare byggdes byggnaden om till badhus. Riven omkring 2000. Grundläggning och hjulgrav från äldre kvarn kan finnas kvar under den nu utplanade ytan. På karta 1793 finns en byggnad på platsen, troligen en kvarn.
På åns S strand, från ångpannehuset och Lancashiresmedjan i NV till sadelmakeriet i SÖ, längs en 240 m lång sträcka, är kallmurad stenkant, bitvis raserad, bitvis välbevarad.
I NV en ca 38 m lång (NV–SÖ) sträcka av upplagd byggnadssten, långa stycken av kilad granit från 1850–1900, troligen upplagda vid senaste omgörningen av strömfåran omkring 2000.
SÖ om denna är ett murparti med kilad sten i kallmur, delvis raserat, rest av drivvattensump längs Lancashiresmedjans och mumblings- och ånghammarens NÖ sida, från 1860–1870-talet.
Intill och SV om denna är rester av en ca 10 m lång hjulgrav till mumblingshammaren och knipphammaren, kallmurad av kilad sten med spår av bredkil, och senare delvis igenfylld av sten och grus. På hjulgravens botten ligger konstruktionsvirke med smidda beslag. Från hjulgraven utgår 2 utlopp eller utskov, 16 m långa (NV–SÖ), 5–6 m breda, kallmurade av 2–3 skikt kilad sten, intill 1,2 m långa och 0,5–0,6 m höga, påbättrade av betong och delvis igenfyllda i yttre kanten mot ån av natursten. Utskoven eller utloppskanalerna är intill 1 m lägre än stenkajen i övrigt. Stenkajen har lodrät sida mot ån, men utanför utskoven nere i ån är järnskodda stenar på en lägre nivå Hjulgraven med utloppen torde tillkommit 1860- och 1870-talen.
Intill och SÖ om hjulgraven finns stora sumpen, kallmurad av stora kilstensblock, förstärkta med smidda plattstål, från 1860- och 1870-talet.
Mot åsidan har sumpen 2–3 bevarade partier av stödmur, 1 m utskjutande och 5 m långa stenbryggor, kallmurade av kilstensblock sammanhållna av smidda plattstål, tillkommet 1860–1870-talen. Mellan dessa är raserade delar av stödmuren.
Intill väggen till blåsmaskinen till bessemerverket är en ca 5 m lång turbinsump och ett turbinhus med litet skärmtak. Turbinsumpen från 1871–1872.
Invid strandkanten vid bessemerverket är ett ca 10 m lång murparti av kilsten i kallmur från 1860–1870-talen, just där sumpen slutade, och kraftstationens ståltub började efter 1906.
NÖ om blåsmaskinshuset och mekaniska verkstaden samt V om kraftstationen från 1906 är ett 10–15 m långt bevarat murparti av kilsten i kallmur, utlopp för drivvatten från hyttans blåsmaskin, från 1870-talet.
Nedanför kraftstationen från 1906 långsida mot stranden är ett bevarat murparti av kilsten i oregelbunden kallmur, från 1870–1900-talen.
Under kraftstationen en utloppskanal av kilsten, med betongpåbättringar, från 1906. Intill denna åt SÖ ett betongfundament för bro över Iggesundsån, från 1900–1950.
Strax Ö om kraftstationen ett ca 5 m långt parti av slaggtegel, intill 12 skikt sten högt, 2,5–3 m högt, med cementförstärkningar. Troligen tillkommet 1870–1890-tal.
Slaggtegelpartiet avlöses åt Ö av en ca 25 m lång (Ö–V) kallmurad lodrät stenvägg av kilad sten i 3–4 skikt, intill 1,2 m långa och 0,4–0,6 m höga, 1,5–2 m högt. Tillkommet 1850–1870-talen.
Ö om stenväggen övergår muren i en ca 20 m lång grundmur (Ö–V) förstärkt med spräckt natursten, intill 1,3 m hög, och fungerar som förstärkning av åbrinken, och övergår i grunden till sadelmakeriet. Detta tillkommet troligen 1870–1880-talen.