Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Malung 323:1
Alternativnamn: Fämtåfors bruk
Geografisk plats: Malung socken, Dalarna
Hammarområde, ca 260 x 145 m (Ö-V), bestående av 2 dammvallar, 1 kanal/ränna, 1 lämning efter hammare i form av slagg- och stybbförekomster, 1 vägbank, 1 gråbergsvarp, och 4 husgrunder.
Dammvall i NV hörnet av området. Dammvallen uppskattas vara ca 40 m l (VNV-ÖSÖ), 2-5 m bred och 0,2-0,5 m h.
Fördämningsvall, 40 m l VSV om ån, 65 m l ÖNÖ om ån (ÖNÖ-VSV). Uppförd av rullsten. Möjligen förbättrad till flottningsdamm i sen tid.
I sin ÖNÖ del ansluter vallen till myrdrag och övergår där i vägbank, 30 m l (NÖ-SV) upp till Rya fäbodvall.
Ca 10 m Ö om ån är vallen genombruten av kanal/ränna, ca 100 m l, löpande utmed ån (N-S) i svag båge. Starkt igenväxt.
S om fördämningsvallen, Ö om kanalen/rännan och V om myrdraget Ö därom är ett område, ca 30 x 15 m (N-S) där stybb och slagg förekommer i markytan.
Slagg finns även i åkanten omedelbart S om fördämningsvallen.
Slaggen är kolhaltig, mörk, tung och kompakt i vanligen 0,1-0,2 m st bitar. Vid ån ligger bland annat en rundad bottensmälta.
Hela området överväxt med granskog.
På östra sidan om ån, intill fördämningsvallen och V om denna är en skrotstenshög, 5 m diam och 1,5 m h.
Intill denna och fördämningsvallen är i S påfallande jämn arbetsyta (?), ca 10 m diam.
Intill och S om denna är husgrund 10 x 8 m (N-S) begränsad av syllstenar, särskilt i S.
10 m SSV om denna är tydlig husgrund 10 x 8 m (N-S) och i NÖ ca 1 m h med tydliga syllstenar.
10 m V om denna är källargrund, 5 m diam och 1,7 m dj. Kallmurad med ingång i N.
3 m S om husgrunden är husgrund 10 x 8 m (N-S) och 0,2 m h i NÖ. Övermossade syllstenar.
Intill och S om denna husgrund är påfallande jämn mark, sannolikt arbetsytor.
Äldre vägsträckning utgår från S delen av området.
Östra sidan av ån och fördämningsvallen är registrerat och beskrivet år 1971.
Västra sidan av ån beskriven år 2007 i projektet Skog och Historia.
Den NV dammvallen är uppmätt utifrån terrängmodell, framtagen med data från Lantmäteriets Nationella Höjdmodell.
Sedan fältregistreringen av det västra området gjordes, har området avverkats och markberetts, vilket har lett till skador, enligt studier av ortofoton.
Tradition: Bruket låg utmed stora vintervägen mellan Lima och Klarälvens dalgång i Värmland. 1756 inlämnades en första ansökan om tillstånd att bygga en smidesinrättning vid Femtåfors och därefter ytterligare en år 1761 för myrjärnssmide. Knipphammaren kom igång 1763 och fick till en början tackjärn från Dalarnas och Värmlands Bergslag och transporterades främst vintertid utmed en transportled kallad Järnvägen. Enligt uppgift hindrades all myrjärnstillverkning för limaborna vintern 1763-1764 av den myckna snön samt att tillgång till myrmalm inom socknen minskats. 1766 beslöt kungen att Femtåfors bruk fick tillstånd att använda sig av tackjärn istället för myrmalm under en period. Detta förnyades allteftersom. Samma år får de tillstånd att inrätta en ämneshammare, vilket leder till att knipphammaren byggs om till ämneshammare. I brevväxling rörande bruket, nämns den arbetslöshet och fattigdom som råder på bruket och om verksamheten bör fortsätta eller Femtåfors ska bli fäbodställe. Driften upphörde i början på 1800-talet. Under sin verksamhet hade Femtåfors ett flertal ägare och ägarskapet växlade ofta. (s368-385, Industriella anläggningar i Lima och Transtrand - ur två socknars historia. B.J. Ericsson, 1982, Malung)
Terräng: Åravin vid en svag fors samt moränplatå invid och V om ådal. Skogsmark (barrskog)
Antikvarisk kommentar: Sammanslagning av RAÄ 323:1 samt Skog och Historia objekt nummer 38284 då desa tillsammans bildar ett sammanhängande fornminnesområde på bägge sidor ån och hör bägge till Fämtåfors bruk.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.