Publicerad av: Länsstyrelsen Västra Götaland
RAÄ nummer: Gullholmen 41
Alternativnamn: BÖKLUND, VENDLUS, WENDLUS
Geografisk plats: Gullholmen socken, Bohuslän
Arkivuppgift om fartygsförlisning. Ångfartyget VENDLUS, 1927-02-22.
Dimensioner och byggnadsår: 82.7x11.0x6.2m, järn, 1885. Last av stenkol 3000 ton.
Bärgningar: Röda Bolaget bedömde att skadorna var för stora för att Vendlus skulle kunna bärgas. Framåt våren började en skepps- och upphuggningsfirma bränna loss plåtar och bärga vad de kunde. En del av kollasten bärgades också och transporterades bort med pråmar. Lokala fiskare passade även på att fylla sina snipor med kol som brutits loss och lagt sig i dalarna mellan grunden. Danska dykare lär ha skrotbärgat vraket på 20-talet. Djupet på vrakplatsen ca 20 meter.
Tradition: Händelseförlopp: P.g.a. den höga sjön med överbrytande sjö, samt dålig sikt i snön kunde Vendlus inte hålla sin kurs. Flera gånger dagarna innan förlisningen tvingades man vända, ändra kursen och gå för halv fart. Efter att under natten ha siktat vad man förmodade vara lanternor på kollisionskurs fick ytterligare kursjusteringar genomföras. Klockan halv tre på morgonen den 22:a februari inkttog man tre blinkningar, som kapten antog vara Hirtshals fyr. Blinkningarna kom emelletid förmodligen från Hållö. Sikten var obefintlig och en dryg kvart senare rände fartyget upp på grund vid Härmanö Huvud och blev stående. Full back i maskin beordrades, men utan resultat. Livbåtarna gjordes i ordning och 6 nödraketer uppsändes. Efter ca 2 timmar hade hela akterskeppet vattenfyllts. I gryningen, när land kunde urskiljas, firades babords och styrbords livbåtar, och man började ro mot land. Kaptenen, kocken och mässpojken stannade emellertid kvar ombord. Om morgonen kunde man från den patrullerande livräddningskryssaren Justus A. Waller sikta Vendlus, som hade slagsida åt babord och vattenfyllt akterskepp. Man kunde inte se någon ombord, men siktade en skeppsbåt i Stora Stensvik, några hundra meter från haveristen. Den frusna och trötta besättingen, som stod och trampade i snön, bärgades, och man fick nu veta att det fanns folk kvar ombord på Vendlus. Man återvände och bärgade de ombordvarande, varefter hela besättningen sattes iland på Käringön. Hur besättningen tagit sig iland med livbåtarna är en gåta, eftersom ingen av dem kunde ro. Sjöförklaring kom att hållas, och man konstaterade att förlisningen förmodligen, liksom så ofta på Bohuskusten, berodde på stark strömsättning som försvårade död räkning. De sakkunniga som kallats in för förhören hade emellertid vissa invändningar och menade att kaptenen borde ha insett att något var fel, då det lodade djupet inte stämde med pejlade fyrar. Vid ett senare sjöförhör i Reval försade sig en av besättningsmännen, och det avslöjades att det troligen rörde sig om ett försäkringsbedrägeri. Vendlus var vid förlisningen ett gammalt fartyg, och kaptenen var dessutom fartygets redare och skulle sålunda kunna inkassera försäkringspengarna. Om så blev fallet är oklart. I en lotsrapport av de 5:e maj meddelas att fartyget blivit vrak och att merparten av fartyget och lasten försvunnit i djupet. Andra mer tveksamma uppgifter talar om att hon sjönk redan dagen efter grundstötningen, och att endast en vajer gick från land ut i havet
Orientering: V om Burö (?), Hermanö. Alt "på grunden strax N om Hermanö Huvud".
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.