Stenkammargrav (L1961:8153)

Gånggrift i hög. Högen är nu 14 x11 m (VNV-ÖSÖ) och 0,8-1,5 m h. I ytan 0,1-0,4 m st stenar. Högen är kraftigt nedodlad runtom med intill 2 m h skärning. I S är den överodlad i åkern, in till 9 m l (Ö-V), 3 m br och 0,3 m h (utöver ovanstående mått). Den bör ha varit minst 22-23 m diam. Kammaren, belägen i högens mitt är nu 4,2x1,3 m (NNÖ-SSV) och kan ha varit längre åt S men knappast mycket. I den V sidan syns två sandstenshällar i S, 0,7 resp 0,5 m br, 0,2-0,4 m h och intill 0,2 m tj, möjligen finns också en rubbad häll under takhällen i N. I den Ö sidan syns en gnejshäll i S, 0,8 m l, 0,1 m h och 0,15 m tj. I N gaveln syns en sandstenshäll under takblock, 0,4 m l, 0,3 m br och 0,1 m tj. Vid Ö sidan ligger ett granitblock, med stor sannolikhet nyckelstenen, 1,5x1 m (NNÖ-SSV) och 0,4 m tj. Över kammarens N del kvarligger en takhäll av sandsten, 1,5x1,25 m (NNÖ-SSV) och 0,4 m tj. På takhällen är skålgropar och rännformiga fördjupningar (L1961:8152). Gången är inte synlig men den kan, intill 4 m l, fortfarande finnas kvar i högen. Kammaren är delvis fylld och högen något belamrad med odlingssten.
Hans Hildebrand delundersökte gånggriften 1871. Vid undersökningen upptäckte Hildebrand att två takblock och S gavelhällen saknades efter undersökning i S delen långt tidigare. Ben påträffades packade om varandra i S delen. Ett dussin sittande skelett påträffades i bås och i mitten i N delen. Inga fornfynd påträffades. Gången lämnades oundersökt.
Oscar Montelius besökte graven 1872. Han beskrev högen med 70 fot br. Gången 8 fot l, bredden kunde ej bestämmas.