Fossil åker (L1997:5059)

Fossil åkermark med ett synnerligen varierat innehåll, bestående av röjningsrösen, terrasskanter, hak stenvallar, tippar, stenmurar m m. De fossila odlingslämningarna uppträder i flera delområden, dominerade av två stora sammanhängande ytor på ömse sidor av vägen i öster. Åkermarken, som bitvis är starkt terränganpassad, återfinns på gamla inägomarken till den 1894 övergivna gården Tranehult. Lämningarna är därför i hög grad präglade av den agrara revolutionens ambitioner och tekniker, där bl a äldre rösen förts samman till färre och större, vilka i flera fall har tippkaraktär. Mellan dessa finns dock åtskilliga små och flackare rösen kvar. Många av odlingsytorna avgränsas i nedre delarna av mäktiga terrasskanter. Flera långa terrasskanter som är uppemot en meter höga återfinns i de båda större delområdena i söder. De två delområdena i NV kan utgöra relativt sena nyröjningar. Odlingsmarken är här tydligt terränganpassad, med ett tydligt inslag av röjningsrösen utan jordinblandning. Delar av åkermarken i den mindre ytan närmast huvudområdet i Ö och SO avgränsas emellertid av en uppemot 0,6 m hög terrasskant. Trots en del relativt sena nyröjningar torde åkermarken i all väsentligt vara rumsligt närmast intakt. Det är här fråga om en välbevarad helhet med ganska höga vetenskapliga och pedagogiska värden.
Gården Tranehult, vars övergivna tomt med flera välbevarade husgrunder (L2024:3240) är belägen omedelbart väster om (och i direkt anslutning till) den fossila åkermarken, övergavs 1894 i samband med utvidgningen av Kila kronopark. Åkermarken kan möjligen ha fortsatt att brukas en kortare period efter detta. På 1920-talets häradsekonomiska karta är all mark i området bevuxen med lövskog.
Tranehult är belagt första gången i en mantalslängd från 1603 (Thrannholtt) och upptas som ett fjärdedels hemman i jordeboken 1613. De äldsta kända invånarna (1662) hette Mårten Andersson och Johanna Persdotter.