Stenkammargrav (L1989:3852)

Gånggrift i hög. Högen är 17 m i diam och 2,5 m h. Den närmast rektangulära kammaren är 5,2x1,1-2,5 m (NNV-SSÖ). I V långsidan finns 4 stenar, 0,7-1,2 m br, 0,7-1 m tj. I Ö långsidan finns 2 hällar, 0,6-0,8 m l och 0,5-0,7 m tj. I S kortsidan finns 1 gavelsten, 1 m l och 0,5 m tj. I N sidan saknas gavelstenen. Kammarens stenar är 0,5-1 m h i förhållande till nuvarande "golvnivå". Den ca 6 m l gången vetter mot ONO och är 0,8 m br. I N sidan finns 5 stenar, 0,7-1,2 m l och 0,5-0,7 m tj. I S sidan finns 5 stenar, 0,7-1,2 m l och 0,5-0,7 m tj. Gångens stenar är nästan 0,8 m h. Gången närmast kammaren är täckt av 3 långtakblock, 1,2-1,5 m l och 1-1,2 m br, varav den 1:a är nyckelstenen.

I ytan talrika kaninhål. Tämligen kringskuren avplöjning.

Tidigare skall en kantkedja ha omgivit högen. Enligt Bruzelius fanns dock endast resterna kvar vid hans besök. Vid högens NÖ kant ligger en sten, ca 1 m l, 0,5 m br och 0,5 m tj. Denna sten var rest vid 1971 års inventering. Möjligen är denna sten en rest av den av Bruzelius omtalade kantkedja.

Gånggriften delvis undersökt av A. Kurck 1875. En större undersökning gjordes av M. Strömberg 1964 och 1968-69. Rika fynd gjordes, bl.a. 7 senneolitiska gravar isolerade från ett undre fyndförande mellanneolitiskt lager genom ett på detta lagt golv av stenplattor. Ett av skeletten låg inom en stenram, 1,9x1,1 m.