Dammvall (SSV-NNÖ), 40-44 m l och 6-13 m br, bredast i SSV. Fallhöjd 4,5 m. Vallen är uppbyggd med kallmurad, delvis tuktad natursten och är övertorvad. Den har tre utskov, det i S är försett med spettlucka, den mellersta har ett skibord av trä och det i N är igensatt med jordmassor. Det N utskovet försedde såglämningen på den N stranden med vatten. Dammvallens S del har strukturerats och murats om, bl.a. för insättning av ett befintligt turbinrör av plast. Dammvallens N del är välbevarad och ser inte ut att ha genomgått några större förändringar. I anslutning till dammvallen i SV ligger några äldre fundament i betong, som hållit ett nu borttaget turbinrör av trä.
Hör samman med L1982:9758 (hammare/smedja) och L2018:901 (träindustri).
Tradition: Dammvallen är en del av Aspa hammare (L1982:9758), som anlades 1692. På platsen hade det tidigare funnits kvarn och såg, enligt kartor från 1680- och 1690-talet. År 1777 anges det att hammaren var en stångjärnshammare med två härdar. Dammvallen uppfördes 1765 och ersatte då sannolikt en äldre anläggning. År 1808 anges det att det var en stång- och kniphammarsmedja med tre vattenhjul. Till anläggningen hörde också en såg (L2108:901), som användes endast för Aspa bruks behov. Hammaren drevs fram till 1920-talet. Vattenkraftverkshuset anlades troligen på 1920-talet, efter nedläggningen av hammarverksamheten.
Terräng: Å och strandkant av å.
Orientering: Ca 55 m N om förgrening av väg och direkt V-NV om kraftverkshus.
Antikvarisk kommentar: Dammvallens N del är välbevarad och är troligen densamma som uppfördes 1765, se vidare under Tradition.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.