Fartygs-/båtlämning (L1955:3083)

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser.
Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser.

Fynd 21 utgjorden av en köl, som påträffades i ett parti av Slottsfjärden som tidigare muddrats. Det är därför troligt att de resterande delarna av vraket upptagits i samband med detta. frilades och undersöktes men konserverades eller tillvaratogs inte.

Status: Fyndet utgörs av kölen till ett mindre fartyg. Den är nära 12 meter lång och är gjord av ek i ett stycke. Den är grövst mot fören och smalnar av betydligt mot aktern. Längs hela kölen, som är rundad på översidan, löper spunning för samborden. Över den horisontala lasken till sammansättningen med förstäven sitter ett 1,5 meter långt resningstimmer. Det har varit fästat till köl och förstäv med dymlingar och spik. I lasken fanns nöthår som tätning.

Andra änden av kölen är sämre bevarad, eventuellt har den haft en sneddad häl. För akterstäven fanns ett 44 cm långt, 5,5 cm brett och 12 cm djupt tapphål. Tappen har fasthållits av dymlingar och har lutat föröver. Dymlingar i kölen nära aktern har hållit fast ett resningsknä. Fartyget bör ha varit mellan 15-16 meter långt (status 1932).