Fästning/skans (L1960:1736)

Fästning/skans, undersökt och borttagen. Rektangulär anlägging av konstruktionssten, anlagd på Lilla Aspholmens högsta punkt. Berggrunden kan sägas utgöra en del av konstruktionen. Den uppbyggda konstruktionen består underst av ett undre lager mindre sten, en sula. Ovan denna ligger större blocksten som är lagd i kallmur längs främst den V och N sidan. Vid avtorvning och delundersökning ned till berget påträffades glest med eroderat mur- och taktegel. Någon enstaka fragment av kritpipa påträffades också. Anläggningen är tolkad som en batteriställning, och är sannolikt uppförd under tidigt 1800-tal. Anses vara undersökt och borttagen i samband med undersökning år 2016. (RAÄ dnr 3.4.2-6280-2016).

Äldre beskrivning:

Husgrund, 12 x 8 (NV-SÖ)) meter stor. Kvarvarande stengrund finns på alla sidor utom i den sydöstra delen. Husgrunden är kallmurad och består av cirka 0,3-1 meter stora stenar. De kvarvarande murarnas höjd varierar mellan 0,6 meter i det nordvästra hörnet och 0,3 meter i öster. Delar av grunden är täckt av jordlager, även i och utanför grunden finns jordlager innehållande stenar.
I de provgropar som grävdes påträffades tegel och slagen flinta. Teglet tyder på att en spis/murstock funnits.

Husgrundens placering högst upp på en relativt svårtillgänglig klippa med strategisk belägenhet talar för att lämningen kan knytas till militär verksamhet. Den har tidigare föreslagits ha uppförts av Tordenskiold vid anfallet mot Nya Älvsborgs fästning 1719. (Se Skannat inventeringsbokuppslag under Referens). Den välbyggda grunden och förekomsten av en spis ger ett mer permanent intryck och talar därmed emot att platsen varit ett tillfälligt tillhåll vid belägring av Nya Älvsborgs fästning. Sannolikt har den uppförts efter Tordenskiolds anfall. Husgrunden som kan knytas till den militära miljön runt Aspholmarna och Nya Älvsborgs fästning (riksintresseområde för kulturmiljö KO6) och bör därmed klassas som fast fornlämning. (RAÄ dnr 321-2033-2008).