Hög (L1989:4868)

Hög, undersökt och restaurerad, närmast kvadratisk med 15 m i sida (NÖ-SV) och avplanad till en höjd av 1,7 m. Utmed SÖ sidan är en stensatt kant, 8 m l och 0,7 m h. År 1922 företog F. Hansen en undersökning av högen. Anledning till undersökningen var enligt F. Hansen att en gammal man berättade för honom att han för 30 år sedan vid plantering invid kullen stött på en stor häll som stod i kullens SV sida. Han bröt bort hällen och fann en gång som ledde in i kullen. Han kröp dit in och fann en massa kranier och ben, 1 bronsdolk som såldes till Arvid Kurch på Rynge. F. Hansen kunde vid sin undersökning konstatera riktigheten av hans uppgifter. Vid undersökningen påträffades 3 skelettgravar från bronsåldern överst i högen. I en av gravarna påträffades en fragmentarisk rakkniv av brons. I den andra 1 bronsdolk med 2 nitar. I den tredje graven 1 bronsdolk. Högen är konstruerad så att en krans eller fotkejda av sten inramat den av strandmalen grus uppförda inre delen av högen. Högens inre var homogent och utan någon rösekonstruktion så att alla gravar låg i samma blandning av grus och sten. Högen har varit täckt av ett tunnt lager av jord utanpå sten- och grusblandningen. På högens botten, ovanpå ett lager av strandmalna stenar, låg 3 skelett varav minst ett N-S. Extremiteterna var utsträckta och i två fall vilande på huvudet på höger kind. Högre upp i högen låg 5 skelett. 3 skelett låg i N-S. Ett hade huvudet åt SÖ. I en barngrav förekom de enda gravgåvorna: 1 ornerad benplatta, 1 hornhacka och 1 benpryl ornerad med tvärgående streck. Under högen är stenkista och flatmarksgravar, Raä nr: Skivarp 19:2, för beskrivning, se detta nummer.