Fartygs-/båtlämning (L1980:7649)

Historik: Råbockarna byggdes av byalaget i Harge, varifrån de fraktade kalksten till järnbrukens masugnar. På 1860-talet hade behovet av kalk för masugnar minskat, och järnvägen hade börjat konkurrera om sjöfrakten. 1871 återstod endast fyra råbockar, Elgen, Styrbjörn, Snäckan och Norden.
Händelseförlopp: Sista veckan i november 1871 hade råbockarna Elgen, Styrbjörn, Snäckan och Norden (SMA 121:010) farit ned till Jönköping med en leverans. På hemvägen fick de dålig vind, men slupen Orion (SMA 121:011), som varit i sällskap med råbockarna, lyckades tillsammans med Styrbjörn hinna in till Hjo, där de övernattade. De avsåg ligga kvar i hamn, men när de följande dag såg de andra råbockarna, vilka övernattat under Sveduddden, passera i svag vind lockades de att följa med.

I skymningen nalkades eskadern sundet mellan Rökneöarna. En snöstorm blåste upp och då sikten blev obefintlig ankrade man upp norr om Stora Rökneön. Vinden ökade dock i styrka och kantrade så att det blev omöjligt att flytta båtarna. Trots att masterna kapades drogs det ena fartyget efter det andra upp på land och slogs sönder. Endast Elgen och Snäckan lyckades klara sig runt en udde och fastnade i sanden. De kunde bärgas till våren, varpå de reparerades och sattes i trafik igen.

Alla besättningsmän lyckades ta sig iland, men en passagerare, som följt med slupen Orion till Jönköping för julinköp, hade dock ramlat i Orions lastrum och slagit ihjäl sig. De skeppsbrutna räddade sig upp till en skogsarbetares stuga på Norra Rökneön. De var dock så medtagna att endast två av dem blev helt återställda.
Bärgning: Historien om de vid Stora Rökneön förlista fartygen var väl känd, och i början av 1970-talet beslöt sig en grupp sportdykare och andra intressenter att försöka lokalisera vraken, för att bringa ytterligare klarhet i historien om förlisningarna, samt om möjligt finna underlag för att rekonstruera en råbock. 1972 fotograferades konturerna av vraken från luften. Samma sommar kunde dykare göra observationer på vrakplatsen.

1975 meddelade även dykarklubben Octopus att man hade för avsikt att mäta upp och fotodokumentera vraken vid Stora Röknen.

En spantdel, som anses komma från en av de förlista råbockarna vid Stora Rökneön, är bärgad och förvaras på Karlsborgs museum.

Innan 1965 bärgade dykarklubben Tumlaren en röstjungfru och ett rack från "Haxarna NO Stora Rökva i Vättern, 100 m från land". Förmodligen kommer dessa föremål från något vraken kända som råbockarna vid Stora Rökneön. Föremålen finns i SSHM:s samlingar (acc nr 20096:1 och 20096:2).

Status: Vraket är i dåligt skick. Det är ca 17-19 m långt och spantfacksbredden är 50 cm. Spanten hade ett rätt markerat knä. Botten är täckt av grov garnering. Fartyget har haft akterspegel (status 1973).