Fartygs-/båtlämning (L2013:3957)

Fartygslämning 50 x10 meter.

Cirka 70 meter söder om Kvarnholmens södra strandlinje ligger detta fartygsskrov på ca fem meters djup som reser sig tre till fyra meter över omgivande botten. Fartygslämningen finns markerad med en vraksymbol i sjökort 6142. Dess längd uppmättes till 50 meter och bredden uppgick till tio meter. Skrovet är byggt på kravell, vilket innebär att bordläggningsplankorna är lagda kant i kant så att skrovsidan bildar en slät yta. Det noterades även att skrovet under vattenlinjen är kopparförhydrat, dvs. att skrovet klätts med tunna kopparplåtar som skydd mot skeppsmask och andra träätande organismer som förekommer i salta hav.

Vid litteratur- och arkivstudier har det kunnat konstateras att det påträffade fartygsskrovet utgör lämningen efter det amerikanska barkskeppet Louise Adelaide som exploderade, brann och sjönk i Svindersviken den 23 juli 1901. Fartyget hade precis anlänt till Stockholm från Philadelphia i USA med en last av bland annat 1600 fat råolja, nafta och fotogen. Vid explosionstillfället på morgonen den 23 juli befann sig fyra svenska tulltjänstemän ombord för att inspektera lasten inför fartygets fortsatta färd in i Mälaren med slutdestination Engelsbergs Oljeraffinaderi i Västmanland. Två av tulltjänstemännen befann sig uppe på fartygets däck och vid explosionen kastades de upp i luften och landade på tullbåten som låg förtöjd vid sidan av det brinnande fartyget och undkom med smärre blessyrer. Tullbåtens besättning kapade snabbt förtöjningarna och när hon kommit loss var Louise Adelaide ett enda stort eldinferno (Aftonbladet 24 juli 1901). De två andra tulltjänstemännen befann sig under däck tillsammans med åtta av fartygets besättningsmedlemmar, fartygets kapten inräknad. I Aftonbladet den 24 juli 1901 kunde man läsa att:
"explosionen och brandförloppet var så våldsam att ingen syntes ombord å det brinnande skeppet och ej ett skrik hördes".

Samtliga ombordvarande som vistades under däck omkom vid olyckan och endast de svårt brända kvarlevorna av en person återfanns. Dagen efter branden när fartyget låg på Svindersvikens botten skickades en tungdykare ned till vraket för att söka efter de omkomna (Stockholmstidningen 1901). Dykaren gick tre varv utanför och inne i vraket utan att hitta minsta spår efter de förolyckade varför det antogs att de helt förtärts av lågorna. Orsaken till olyckan har aldrig kunnat fastställas men artikeln i Aftonbladet antyder att oaktsamhet med eld låg bakom katastrofen. En stor del av de tusentals oljefat som fanns ombord på fartyget spreds ut och flöt omkring - en del brinnande - i Svindersviken. Vissa av dessa drev in till stränderna men många blev skadade vid explosionen och sjönk till bottnen efter att innehållet runnit ut. Det är därför sannolikt att de sönderrostade oljefaten som påträffades utanför platsen för den nu nedlagda superfosfatfabriken är en del av Louise Adelaides ursprungliga last.

Ryktet om brandkatastrofen spred sig snabbt bland huvudstadens innevånare och enligt Aftonbladet dröjde det inte länge förrän nyfikna åskådare tog sig ut till olycksplatsen. Platsen besöktes under dagen av tusentals åskådare och "trafiken förmedlades genom talrika ångbåtar, färjor och ångslupar, som oafbrutet gingo dit ut på lustresa". Dessa lustresor höll på till långt in på natten och kajerna vid Skeppsbron och Slussen kantades av stora folkmassor som lockats dit av skenet från det väldiga bålet.