Lägenhetsbebyggelse (L2025:4221)

Område, 19 x 10 m (NV–SÖ), med en ugn (?) och två spisrösen? Ugnen, delundersökt, är belägen längst i SV. Anläggningen framträdde före undersökningen närmast som ett spisröse, ovalt, 3,9 x 3,3 m (ÖNÖ–VSV), 0,3–0,4 m h, till stor del övertorvat och med ställvis synliga stenar, 0,1–0,3 m stora. I ytan syntes en del av en hårt bränd tegelsten. Vid provstick med jordsond framkom kol och sand.
1 m NÖ är 1 spisröse?, övertorvat, närmast kvadratiskt, ca 3 x 3 m (NV–SÖ) och 0,1–0,4 m h av ställvis synliga stenar, 0,1–0,3 m st. I Ö kanten är en flat sten, 0,4 x 0,6 m st. Stensamlingen är högst i Ö med en närmast toppig profil och med ställvis synliga kantiga stenar, 0,1–0,3 m st. Vid provstick med jordsond framkom kol och sand.
12 m NV är 1 spisröse? övertorvat, oregelbundet, ca 2,5 x 2,5 m och 0,1–0,2 m h av ställvis synliga stenar, 0,1–0,4 m st. I mitten är en mindre förhöjning med ställvis synlig skärvig sten samt en del av en hårt bränd mörk tegelsten. Vid provstick med jordsond framkom kol och sand.

Forskningsgrävningen utfördes av Västerbottens museum 2020–2021 (dnr 702/20). Anläggningen tolkades som en möjlig ugnskonstruktion bestående av upp till 0,92 m st stenar med öppning mot SV. Innanför stenarna var ett ”rum” på ca 1,2 x 0,8 m (NNÖ–SSV). Botten bestod av flata stenar samt en tegelsten. Ugnens djup var drygt 0,4 m. Utanför väggarna samt S om öppningen var en stenpackning av 0,05–0,35 m stora stenar. Under och mellan bottenstenarna påträffades näver och organisk slagg som vid analys visade sig ha mycket hög kalkhalt. De brända benen utgjordes av både slaktavfall och matrester av får/get och griskulting. Det påträffades även en tand från en ko samt en kniv av järn med tånge. Den exakta funktionen av anläggningen har inte gått att fastställa, men en bit näver, påträffad under bottenstenarna, har 14C-daterats till 1483–1639 e.Kr.