Stenkammargrav (L1962:986)

Gånggrift i hög. Delundersökt. Högen är 22 m diam och 1 m h. Kammaren är något oregelbunden invändigt 5,6x2,5 m st (N-S). I V långsidan syns 4 hällar 0,8-1,3 m l, in- och ut-vändigt 0,3-0,8 m h och 0,2-0,7 m tj. En är av kalksten, en av sandsten och 2 är gnejs, den grövsta är närmast av blockform. I Ö långsidan är 2 gnejsblock 1x0,9 respektive 0,7x0,9 m st och in och utvändigt 0,3-0,7 m h. På kammaren är 4 gnejsblock. 3 av dessa ligger i rad och är 2,5x1,5-2,8x2 m st och 0,9-1,5 m tj, det största är i mitten och vilar i Ö på nyckelstenen. Det 4:e och mindre i NV hörnet är 1,3x1 m st och 0,5 m tj. Av gången med längdutsträckning Ö-V syns nyckelstenen av gnejs, 2x0,8 m st och åt kammaren 0,7 m h, åt gången 0,2 m h. Därtill 2 gnejsblock 1,5-1,6x0,8-1,3 m st och 0,2-0,4 m h. Utanför gångens längdutsträckning, är (6 m NV om nyckelstenen) en kantställd diabashäll 0,4x0,4 m st och 0,5 m h. Högen yta är tämligen ojämn och har troligen varit överodlad. Möjligen har en ursprunglig mitthög funnits, ca 10 m diam och 0,5 m h, dock nu oviss. Högens kanter är helt kringskuren av gammal odling och bör ha varit något större. Gånggriften är frånsett en del småsten och glaskross i kammaren väl vårdad i gränsområde. Vacker fornlämning! Se skiss i boken. Unders och fynd: Delvis undersökt av Hildebrand 1868.