Gruvområde (L2008:144)

Gruvområde, ca 190 x 40-80 m (NV-SÖ), bestående av 3 gruvhål, 4 skärpningar och 6 gråbergsvarp.
Gruvhålen är vattenfyllda och oregelbundna, närmast rektangulära, ca 15-35 m l, ca 7-9 m br och ca 0,5-2,5 m dj till vattenytan. Det egentliga djupet går ej att fastställa men det största gruvhålet (Gamla Hattjärnsgruvan), beläget centralt i området, omtalas vara brutet till ett djup av 36 meter i relationer år 1639. Gruvhålen är tillmakade och två av dem är stängslade. Sannolikt järnmalm.
Skärpningarna, belägna i områdets centrala samt SÖ del, är vattenfyllda och närmast kvadratiska samt ovala, 3,5-15 m st och 0,5-1 m dj till vattenytan. Tillmakade och med okända djup. Tre av skärpningarna är stängslade. Sannolikt järnmalm.
Gråbergsvarpen är oregelbundna, ca 15-50 m st och intill 2,5 m h. De två största varpen är belägna N och S om det största gruvhålet (Gamla Hattjärnsgruvan) i områdets centrala del.
5 m N om skärpningen i SÖ delen av området är en sannolik grund efter källare ingrävd i S kanten av större gråbergsvarp. Denna är ca 6 x 3 m (NNV-SSÖ) st och med ett bevarat dj av 0,4-1 m. Antydan till öppning i SSÖ.
Enligt uppgifter från Pettersson (1979:43f) anges Gamla Hattjärnsgruvan vara utbruten och ödelagd i 1639 års relationer. Gruvan angavs då vara bruten ned till 36 meters djup. År 1640 återupptas brytning i gruvan men detta avstannar år 1645. År 1650 återupptas återigen brytningen och några skärpningar tas även upp intill gruvan. Brytningen avstannar sannolikt för gott år 1655. Mellan åren 1718-1722 sker brytning i Nya Hattjärnsgruvan (gruvhålen belägna i N delen av gruvområdet). Den sista brytningsverksamheten i området förefaller ha skett år 1750 vid den skärpning som är belägen i områdets SÖ del.