Gravfält (L2006:9009)

Öppna i: Fornsök, Arkivsök.

Publicerad av: länsstyrelsen

RAÄ nummer: Stora Kil 12:1

Geografisk plats: Stora Kil socken, Värmland

Gravfält, 115x30-70 m (NNV-SSO) bestående av 14 fornlämningar. Dessa utgörs av 10 högar (varav 2 rest av) och 4 runda stensättningar (varav 2 osäkra).Högarna är 8-16 m diam och 0,8-1,7 m h. Fyra av högarna har kantränna, 1-1,5 m br och 0,1-0,2 m dj. Samtliga högar har en grop i mitten eller ett flertal gropar i ytan, 1-3 m st och 0,2-0,5 m dj. En hög, belägen i gravfältets Ö del, har troligen varit 12 m diam och 1,5 m h, men är i SV bortgrävd till hälften. I gravfältets centrala del är en rest av en hög, 11x6 m (Ö-V)) och intill 1,8 m h. Lämningen utgör ett segment av den ursprungliga högens N del. I gravfältet S del är ytterligare en rest av en hög, 12x4 m (NV-SÖ) och 0,3-0,9 m h. Lämningen är ett segment av den ursprungliga högens SV del. En rund stensättning, belägen i gravfältets NÖ del, är högliknande, 8m diam och 0,5 m h. Övertorvad. Kantränna, 1 m br och 0,15 m dj. I mitten är en grop, 1,5 m st och 0,3 m dj. Den ena osäkra runda stensättningen, belägen i gravfältets V del, är 7 m diam och 0,3 mh. Övertorvad. I mitten är en grop, 3 m st och 0,5 m dj. Otydlig begränsning mot V där gropar tagits upp. Den andra osäkra stensättningen är belägen längst i S och är ca 5 m diam och 0,5 m h. Gravfältet har varit utsatt för ytlig sandtäkt. Gravfältet begränsas i Ö av väg och i övrigt av skogsmark. Kullen på andra sidan vägen som kröns av överbyggnaden till ett vattentorn är inte en fornlämning. Av ritningar och protokoll som förvaras i kommunens arkiv framgår att kullen omslutet en vattenreservoar av betong och att kullens fyllning påförts efter det att reservoaren gjöts 1903. Se även Inventeringsbok.

Terräng: Krönparti samt svag sluttning mot SSÖ av flack sandås (NV-SÖ).Skogsmark.

Orientering: Intill väg (N-S).

Antikvarisk kommentar: En högrest i gravfältets Ö del och som då låg i vägsskärningen på vägens V sida undersöktes av T.J Arne 1927. I högresten påträffades sot, brända ben och enstaka eldskadade stenar (ATA dnr: 2673).

Bilder

Laddar...

Kommentarer

Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.

RSS