Fossil åker (L2026:1361)

Fossil åkermark innehållande flera hundra röjningsrösen i varierande storlekar och karaktär samt terrasskanter, hak vallar och murar. Lämningarna uppträder i tre delområden, där det södra utgör en drygt sju hektar stor yta i bitvis omväxlande och kuperad terräng. Den minsta ytan i norr består av ett tiotal röjningsrösen samt en uppemot en meter hög terrasskant i östra delen. Den fossila åkermarken har mycket ålderdomlig karaktär, där de enskilda odlingsytorna är lätt identifierbara genom relativt hög röjningsgrad och avgränsande terrasskanter, stenvallar och hak. I de lägre terrängavsnitten är åkerytorna delvis starkt terränganpassade. Röjningsrösena är allmänt 3–6 m i diameter, 0,3–0,6 m höga och vanligen övervuxna med mossa eller täckta av lövförna. Terrasskanterna i ytterområdena är 0,4–0,7 m höga, på enstaka platser något högre. På ett par platser finns spåren efter små lyckodlingar som redovisas på de historiska kartorna. Inom de höglänta delarna av det stora delområdet finns minst 6 nord-sydligt orienterade terrasskanter som löper parallellt. De utgör sannolikt rester efter en äldre markplanering (bandparceller) med ett hypotetiskt ursprung i tidig medeltid. I grunden kan delar av den fossila åkermarken i området ha ett förhistoriskt ursprung.
Den fossila åkermarken återfinns på byn Sonhults ägor, såväl vid storskiftet 1810 som vid laga skiftet 1851. Det aktuella området är dock beläget ett par kilometer NV om Sonhultsbebyggelsen och den centrala inägomarken. På 1810 års storskifteskarta ligger huvuddelen av lämningarna i en stor, särhägnad yta som enligt beskrivningen kallas "Ulfsbo äng", som brukas under det strax norrom belägna torpet Ulfsbo. Vid laga skifteskarteringen 1851 betecknas huvuddelen av marken som "backmark", vilket indikerar att endast en mindre del då brukades som äng. En av ytorna beskrivs som "Gamla äckror", d v s övergiven åkermark. Hägnaden som på 1810 års karta avgränsar "Ulfsbo äng" mot de mer utmarksbetonade avsnitten i söder finns kvar i form av en delvis välbevarad stenmur. Muren överlagrar tydligt på flera ställen de fossila åkrarna.
Den fossila åkermarkens morfologi, den stora inägopräglade ytan på de äldre kartorna och det faktum att flera byar runtomkring gränsar tätt inpå, talar starkt för att en eller flera medeltida ödegårdar har funnits i området. Förekomsten av flera torp och ortnamnen, särskilt de med ändelsen bo/boda, pekar i samma riktning. Det kan således mycket väl finnas spår av övergiven bebyggelse från senmedeltidens agrarkris inom eller i direkt anslutning till fornlämningsområdet. Intressant i sammanhanget är att torpet Ulfsbo har ett relativt tidigt belägg. Enligt uppgift i Gårdar och torp i Färgaryds socken (utg. av Hylte hembygdsförening 2016) förefaller det ha varit brukat redan i början av 1700-talet. Kanske är Ulfsbo namnet på en av möjligen flera ödegårdar.
Synnerligen innehållsrik och välbevarad agrarhistorisk miljö som även innehåller bebyggelselämningar efter backstugor och torp samt äldre vägsträckningar. Sammantaget rör det sig här om en kulturmiljö av högsta vetenskapliga och upplevelsemässiga värde.