Tegelindustri (L2022:1874)

Terräng: Lövskogsdunge

Antikvarisk kommentar: Fastigheten ägdes då av Anders Börgesson (1793-1866). Han överlät i mitten av 1840-talet gården till sin dotter Johanna Kristina Andersdotter (1829-1907) och hennes man Christian Jönsson (1825-1883). 1853 blir Magnus Andersson (1799-1885) ny ägare. Han flyttar in med sin fru Svenborg Andersdotter (1806-1894) och Anna Christina (1841-1932) som var Svenborgs dotter från ett tidigare äktenskap samt deras gemensamma son Anders Magnus (1850-1927) 1873 blir tegelmästare Anders Gunnarsson (1838-1910) från Stensjö ny ägare. Mellan 1876 och 1882 arrenderades gården av Karl Johan Bengtsson (1834-1909 ) Magnus Andersson och hans hustru Svenborg bor kvar på så kallat “undantag” under resten av deras liv. 1884 flyttar Anders Gunnarsson hit med sin hustru Anna Petronella (1843-1918) och deras sju barn. 1886 går tegelbruket i konkurs efter ökad konkurrens från betydligt modernare och mer effektiva tegelbruk. Hela fastigheten säljs på exekutiv auktion den 12 oktober 1886. I auktionsbeskrivningen i Hallandsposten står: “1/8 -dels mantal med byggnader, tegelbruk, 32 tunnland jord, mergel- och lertillgångar samt torfmosse.” Vid auktionen köper Lars Nilsson (1821-1908) på Linnesgård fastigheten som han säljer 10 år senare, 1896, till sin son Teodor Larsson (1857-1941). I Sveriges geologiska Undersökning nr 131 från 1893 beskrivs tegelbruket: “Jämte dessa mera betydande tegelbruk finnas inom länet. många smärre, vid hvilka tillverkas både tegelsten och rör, vanligtvis af mer eller mindre underhaltig beskaffenhet. Undantag från detta omdöme gör likväl ett litet och ganska primitivt inrättadt tegelbruk,beläget i Steninge nära kyrkan och midtför Brännarps järnvägsstation. Trots den.enkla behandlingen som råämnet här underkastas erhålles en öfverraskande vacker produkt både till form och färg.” Tegelbruket i Steninge var en betydelsefull instans i 1800-talets utveckling av Steninge. Tegelstenar blev viktiga, inte enbart eftersom Steninge under slutet av 1700- och under 1800-talet var i princip helt utan tillgång på virke. Teglet behövdes också för att kunna bygga en murstock. Dessutom var tegelrör från omkring 1830-talet och framåt väldigt viktiga för att kunna dränera värdefull åkermark, inte minst i en så pass vattensjuk miljö som den i Steninge. Bland annat är den ståtliga manbyggnaden på Carlslund och den vackra ekonomibyggnaden på Linnesgård i Steninge byggda av tegel från tegelbruket i Steninge. Kunskapen om att driva ett tegelbruk importerades förmodligen från Stensjö och platsen för tegelbruket i Steninge var optimalt med sina närliggande lertäkter samt den ymniga tillgången på torv att elda i tegelugnen med. Tegelugnen är idag relativt intakt medan det enbart återstår grundstenarna från resterande byggnader. Dock får man en unik uppfattning om hur planlösningen på en gård med tegelbruk sett ut under 1800-talet och när det gäller den bevarade tegelugnen går det att i detalj studera hur en sådan fungerade - vilket gör platsen till en ovärderlig tillgång för att kunna berättat Sveriges och Hallands industrihistoria i allmänhet och Steninges industrihistoria i synnerhet.