Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Bureå 394
Alternativnamn: NORDKAP, NORDKAPP
Geografisk plats: Bureå socken, Västerbotten
Bärgningar: Rigg och andra skeppsdetaljer bärgades efter förlisningen.
Auktioner: Rigg, ankare och kätting köptes av Bure AB för att återanvändas. Av stormasten tillverkade disponent Sandberg i Bureå två grindstolpar till sågens herrgård. Skeppsklockan behölls av patron, och fanns en tid på Strömsholm.
Historik: Byggmästare var Mads Henrik Smith. När Nordkap sjösattes hade hon 13 mans besättning plus kapten och var ett av traktens största fartyg. Skrovet var förhydrat.
Händelseförlopp: Fartyget låg uppankarat i hamnen för att följande dag lossa barlast och intaga trälast. På eftermiddagen blåste upp till storm. Ankarbottnen var dålig och ingen lä fanns att få i hamnen för nordliga vindar. Ankarna draggade och fartyget började driva mot stranden. P.g.a. stormen sjönk vattenståndet så att fartyget började hugga i botten. Ombord på Nordkap signalerade man efter assistans av ångbåt. P.g.a. vädret kunde dock ingen ångbåt gå ut. Till slut drev fartyget ned mot Pomergrundet och började hugga så hårt mot botten att delar av kölen och bottenbeklädnaden flöt upp vid dess sidor. Vindpumpen var igång hela natten. Under tiden slogs rodret bort och akterstäven gav sig. Vid tretiden på natten började fartyget kantra i sjön så att masterna låg i vattnet, men reste sig igen. Vid varje kantring fick besättningen rädda sig till den övre relingen. Man kapade masterna, och när riggen gått överbord kom en stor sjö, som lyfte fartyget så högt upp på grundet så att en stor sten trängde in i lastrummet, som genast vattenfylldes. På land hade det samlats mycket folk, som oförmögna att ingripa bevittnade förlisningen. Nästa förmiddag, när vinden avtagit något, vågade sig dock några burvikare ut och räddade besättningen.
Status: Vraket består av två skrovhalvor som ligger bredvid varandra med en stor ballasthög emellan. Det är tätspantat och med en kraftig garnering på insidan. Övre skrovsidorna bär tydliga spår av eld. De delar av riggen som inte bärgats ligger akter om skrovet. På roderstocken syns åmningsmärken (status 1988).
Bärgning: Ett antal jungfrur och andra riggdetaljer skall ha bärgats.
Tradition: Efter förlisningen låg Vraket efter Nordkap på grundet med däcket några fot över vattnet. Byns ungdom använde under en tid däcket som dansbana, men detta störde helgfriden på en närbelägen herrgård. Bolagsledningen lät därför frakta ut en pråm med brädgårdsknubb, som lossades på däcket, övergöts med fotogen och olja och tändes på så att däcket brändes bort. Efter detta stack bara spanten upp ur vattnet, men dessa revs snart bort av isen. Enligt andra källor togs däcket tillvara och blev till dansbana. Vraket låg kvar som ett pinsamt bevis på hamnens bristfällighet, varför bolagsledningen beslutade att antända henne som beskrivits ovan.
Terräng: Lera, rullsten, sand
Orientering: Burefjärden, NV Pomergrundet, Bureå , Sommargrundet So från Bureå hamn
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.