Publicerad av: STIFTELSEN VÄSTERGÖTLANDS MUSEUM
RAÄ nummer: Södra Kedum 24:1
Geografisk plats: Södra Kedum socken, Västergötland
Gravfält, ca 110x20 m (NNÖ-SSV), undersökt och borttaget. Vid arkeologisk förundersökning och undersökning år 1983 påträffades 15 brandgravar, övervägande oregelbundna, men även runda och ovala, 0,24-3,2 m stora och 0,04-0,5 m dj. Den stora variationen på storleken berodde på att alla gravar, utom en, var mer eller mindre skadade vid schaktning inför anläggandet av en cykel- och gångväg. De brända benen var i de flesta fall spridda i brandlagret. En av gravarna, den enda oskadade, hade en gravöverbyggnad bestående av 3 gravklot, 0,4-0,5 m stora. Vid ytterligare 2 gravar fanns stenklot som kan utgjort gravklot, 0,2 resp. 0,3 m st. Vid 2 gravar fanns stolphål som ingått i gravkonstruktionen. Benmaterialet var i huvudsak bränt och härrörde från förstörda vikingatida gravar. Även djurben fanns i gravarna, främst hund och häst, men även nöt, får, svin och höns, de senare i form av delar av djuret, köttstycken. Hästarna och hundarna var i samtliga fall fullvuxna, två av hundarna kunde storleksuppskattas, en 50-55 cm i mankhöjd, den andra något större, ca 60 cm i mankhöjd. Köttdjuren hade slaktats innan de blivit fullvuxna. Fynd: 3 av gravarna hade keramikskärvor efter gravkärl, 1 harts från behållare, 1 med bryne, 1 med hästskosöm, 3 med slagg och 3 som innehöll järnspik och järnten. En C14-datering från kol i en grav: 875±73 BP, 1075±73 vt.
I områdets S del påträffades även boplatsanläggningar i form av 3 kokgropar och 2 härdar, samt även stolphål och fyndtomma gropar. Fynd av enstaka flintor, keramik, 1 knacksten, 1 järnföremål och 1 bronsbläck. Boplatslämningarna daterade till äldre järnålder. En C14-datering från kokgrop: 2044±103 BP, 54±103 vt. (Raä dnr: 3.4.2-2669-2013)
Äldre beskrivning: Flatmarksgravfält och järnframställningsplats, inom markerat område 170x120 m har man påträffat järnslagg. Slaggen är tung, trögt fluten och med träkolsavtryck. I samband med anläggandet av en cykelväg 1983 kom vägsträckningen att bli föremål för en arkeologisk undersökning. Därvid påträffades både flatmarksbegravningar och rester av järnhantering. Vid ytterligare provgrävningar i åkern påträffades enligt utgrävarna ytterligare slaggkoncentrationer. Begränsningen av flatmarksgravfältet i den V delen kunde inte den arkeologiska undersökningen slutgiltigt avgöra. Fornlämningen kan endast anses vara delundersökt. Slaggen är av reduktionstyp tung trögt fluten och med träkolsavtryck.
Terräng: Krön av flack grusås. Fd åkerkant, nu cykelbana.
Orientering: Omedelbart Ö om väg.
Antikvarisk kommentar: Lämningen fortsätter med sannolikhet utanför det undersökta området, både åt Ö och V. - - Geometrin ändrad på digitala kartan i samband med rapporthandläggning Raä dnr: 3.4.2-2669-2013. 131022/TA - -
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.