Fångstgropssystem (L1946:6109)

Fångstgropssystem, ca 300 m (ÖNÖ-VSV), bestående av 6 fångstgropar, varav 4 runda och närmast runda och 2 oregelbundna, med ett inbördes avstånd av 5-85 m.

De runda och närmast runda fångstgroparna är 3-4 m diam och 0,5-1 m dj. Tre har rektangulära bottenplan, 1-1,7 x 0,2-0,6 m (N-S och NV-SÖ), en otydlig botten, ca 0,5x0,3 m (N-S). Alla omges av vall, en endast i SV och en ställvis, 1-3 m br och intill 0,3 m h.

En oregelbunden fångstgrop, belägen längst i ÖNÖ, är ca 4x3,5 m och 0,7 m dj med rektangulärt bottenplan, ca 1,5x0,5 (NNV-SSÖ), och kantad av ojämn och otydlig vall, utom i NÖ, ca 2 m br och 0,2-0,3 m h. Den andra oregelbundna fångstgropen, belägen längst i VSV, är ca 4 m diam och 0,6-1,2 m dj, kraftigt körskadad.

Systemet begränsas i ÖNÖ av blockrik sluttning emot tjärn och i VSV av mosse intill brant berg.

Äldre beskrivning från inventeringen 1971: Fångstgropssystem, 285 m l (ÖNÖ-VSV), bestående av 6 fångstgropar, belägna på 5-85 m avstånd (ett avstånd är 5 m, två är 38-48 m och två är 82-85 m). Groparna är 3-4,5 m diam och 0,8-1,5 m dj (vanligen 1,2-1,5 m). Fyra har synligt rektangulärt bottenplan (N-S till NV-SÖ). Alla har vall kring kanten, 1-2,5 m br och 0,1-0,3 m h. Den näst östligaste är schaktskadad av vägslänt i SV. Den västligaste är tämligen starkt igentorvad. En är risbelagd. Beväxta med ung barrskog, enstaka lövträd och buskar. Ytterligare gropar kan ha funnits, och marken är ofta svårbesiktigad p.g.a. beläggning med ris och röjningsvirke.

RAÄ-nr 119, 128 och 130-133 utgör i praktiken ett stort system mellan berget Flornipan och Fåssjön. De långa uppehållen kan - utom mellan 119 och 128 - förklaras av den starkt stenbundna marken, särskilt i det relativt plana området mellan RAÄ-nr 119 och 133.