Område med fossil åkermark (L2020:2615)

Fossil åkermark inom en cirka 650 x 350 meter stor yta. Lämningarna domineras av hundratals röjningsrösen i skilda storlekar och av olika karaktär, stenvallar/stensträngar, terrasskanter, hak och stenmurar. Flera stora röjningsrösen belägna på mindre höjdkrön kan vara gravar. Huvuddelen av ytan är indelad i ett bitvis mycket välbevarat och delvis överblickbart system med bandparceller, orienterat i NNO-SSV. Sammanlagt cirka ett 30-tal långsmala ytor med något varierande bredder kan identifieras. Parcellbredderna i mellersta delen verkar ligga på 23–24 meter. Begränsningarna utgörs här vanligen av 2.5–3.0 m breda stenvallar, vilka på några ställen kan innehålla ett relativt sent (1800-tal?) deponerat stenmaterial. Ursprungliga, mer ålderdomliga vallar/stensträngar är dock synliga i exempelvis norra delen. Parcellerna i öster och väster förefaller vara något smalare (18–20 m). Parcellsystemet är mycket konsekvent utlagt och täcker sammanlagt en stor yta. Sannolikt har den ursprungliga ytan varit större och sträckt sig ut i angränsande, sent brukad åkermark vid Ekered i väster, eventuellt även i öster. Flera parceller inom den mellersta delen synes ha kvar sin ursprungliga längd på 300–350 meter.
Flera parcellbegränsningar utgörs av terrasskanter. Längst i öster löper ett antal parallella, låga stensträngar av mycket ålderdomlig typ. Stensträngarna överlagras på några ställen av yngre stenmurar på ett pedagogiskt sätt. De långsmala parcellerna avslutas både i norr och söder av 0.5–0.8 m höga terrasskanter, vilka ibland har en rundad form ("vändplaner"). Tre stenmurar löper i NO-SV och överlagrar tydligt det äldre parcellsystemet. Längst i sydväst finns fossila odlingsspår i form av ålderdomliga röjningsrösen och terrasskanter längs Ekereds sent brukade åkrar.
Fornlämningsområdet är mycket innehållsrikt och präglas av den för halländska bandparcellsystem typiska morfologin, där exempelvis flera parcellbegränsningar har plockats bort och ersatts med röjningsrösen på rad. Förhållandet indikerar att marken fortsatt att brukats en tid efter att parcellsystemets ursprungliga funktion gått förlorad, kanske inom ramen för nyetablerade ensamgårdar under högmedeltid. Undantaget några centralt belägna ytor torde dock huvuddelen av den fossila åkermarken ha övergivits under loppet av medeltid.
I mellersta delen har flera hektar nyligen avverkats och återplanterats med gran. Området har dessvärre fläckvis markberetts på ett vårdslöst och olyckligt sätt. De flesta röjningsrösena och parcellbegränsningarna har emellertid undgått skada men lämningarna har i flera fall planterats. Högvuxen, gles bokskog i östra delen erbjöd vid registreringstillfället bästa möjligheterna till överblick. Som helhet rör det sig dock om ett för länet stort och i flera avseenden unikt fornlämningsområde med mycket högt vetenskapligt/antikvariskt och delvis pedagogiskt värde. Omedelbart söder om området finns ytterligare en större och en mindre yta med samma innehåll.