Fartygs-/båtlämning (L2013:7447)

Vrak 2. FS3. Östra vraket. I samband med planerade kajutbyggnader och andra exploateringar utmed Beckholmens östra, södra och västra stränder genomförde Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, fyra arkeologiska förstudier. Vid förstudien öster om Beckholmen påträffades två tidigare okända fartygslämningar varav en kunde dateras till 1800-talets mitt, samt ett kulturlager från tiden 1600/1700. Väster om Beckholmen påträffades åtta flätade "rottingkorgar" varav en daterades till 1800-tal och korgarna har med största sannolikhet använts vid lastning och lossning av stenkol. Förstudierna utfördes mellan april 2012 och december 2013.

Vid inventeringsdykningarna påträffades en fartygslämning cirka 30 meter öster om Beckholmen på cirka 2,5 meters djup. Lämningen är svårt sönderfallen och spant och bottenstockar ligger spridda över ett större bottenområde. Ett cirka 10 x 4 meter stort sammanhängande parti av fartygslämningens botten är förhållandevis välbevarad med kölsvin, bottenstockar och bordläggningsplankor i ursprungligt läge. Skrovet är helt och hållet byggt av furu och det bevarade bottenpartiet är byggt på kravell och är märkbart flatbottnat vilket ger ett lådaktigt intryck. I den östra änden av vraket är bordläggningen synlig. Längre västerut täcks bordläggningen av sediment och löst liggande bottenstockar.

Vid den västra änden av lämningen iakttogs vid besiktningen en skrovsida som stack upp cirka en halv meter över botten. Denna sida, som påminde mer om en sarg än en akterspegel, tolkades som skrovets akter. Den räta vinkeln mellan skrovets botten och den uppstickande sidan förstärker det lådlika intrycket. Vattendjupet över den högst uppstickande delen av vraket uppgår till två meter. Den östra delen av lämningen saknar motsvarande begränsning och denna plats finns bara bordläggningsplankor. Bottenstockarnas enhetliga och regelbundna utformning vittnar om en industriell tillverkningsprocess. Två tegelstenar och en stenkolsbit påträffades i vrakets västra ände men det är oklart om dessa hör till vraket då tegel och stenkol sporadiskt förekommer på botten inom hela undersökningsområdet. Bottenstockar och spant har varit fästade till bordläggningen med både järnbultar och trädymlingar och det påträffades en hel del bevarat järn, om än kraftigt korroderat.

I och med att fartygslämningen saknade stävar och skrovsidor samt att inga föremål påträffades i vraket är det troligast att det avsiktligt sänkts på platsen, alternativt att det sjunkit varefter man bärgat så mycket som möjligt av de uppstickande skrovdelarna.

Vrakets ålder uppskattas till mellan 100 och 200 år men då det inte var möjligt att på skeppstekniska grunder närmare precisera dateringen togs fyra träprover för dendrokronologisk analys.

Samtliga fyra träprover gick att datera och den yngsta bevarade årsringen daterades till 1824. Då inget av de analyserade träproverna hade de yttersta årsringarna kvar, den så kallade splintveden, bedömdes virkets avverkningsperiod till cirka 1830-1840 e.Kr.

Lämningen påträffad vid arkeologisk förstudie utförd av Statens maritima museer år 2012. RAÄ dnr 3.4.2-3129-2014. Se rapport "Beckholmen runt".