Fartygs-/båtlämning (L1996:6604)

Bärgning: Vraket påträffades i augusti 2002 av sportdykarna Peter Atkinson och Mikael Bengtsson, vilka rapporterade in fyndet till länsmuseet. Fyndet uppmärksammades med flera artiklar i Hallands nyheter och trots länsmuseets uppmaningar, bl a i lokalpressen, om att inte röra lämningen bärgades delar av vraket.

Länsmuseet Varberg kontaktade marinarkeologer vid Göteborgs universitet, vilka utförde en besiktning av vraket. Dendroanalys gjordes och utifrån förlisningsuppgifter identifierades vraket som Cupido.

Det finns vittnesmål som indikerar att lämningen varit synlig på 1960-talet. Det är emellertid tydligt, inte minst utifrån pågående angrepp av skeppsmask, att lämningen tidigare inte varit så exponerad som den är idag.

2004 publicerade en amatörforskaren Björn Gustavsson en utredning på sin hemsida, i vilken han ifrågasatte vrakets identitet som Cupido. Datering, byggnadsteknik (klink. resp. kravell) samt flera andra omständigheter talade för att vraket inte kunde vara Cupido. Gustavsson kunde påvisa flera förlisningsuppgifter rörande Apelviken, men ingen av dem tyckts stämma med vraket. Med anledning av de rådande vindförhållandena tiden innan upptäckten samt vrakets tillstånd och omständigheter på fyndplatsen menar han i stället att det är troligt att vraket kommer utifrån, och att det möjligen kan ha kommit i rörelse då bottenförhållanden ändrats p.g.a. muddringar utanför Varbergs hamn.

Status: Lämningen är belägen på en sandbotten på 1,5-1,8 meters djup och omkring 100 meter från land. Den består av två delar, med aktern mot väster och fören mot stranden. Den södra delen utgör en bottensektion av fartyget medan den norra delen förefaller vara en babordsida till denna botten. Under denna sida ligger ytterligare delar av en plankbeklädnad, troligen flera delar av bordläggningen. Det är osäkert var denna underliggande del härrör ifrån; den kan härröra från både babords och styrbords sida.

Bottensektionen mäter 13,15 meter och har en bredd midskepps av omkring 3,90 meter. Hela delen har en viss slagsida mot babord. Babordsidan mäter 10,7x2,3 meter.

En stäv finns bevarad i lämningens aktre ände. Trädslaget förefaller vara ek och tvärsnittet är rektangulärt, ca 20x10 cm. Det tycks som den är försedd med spunningshak, men detta kan inte säkert fastställas. Kölen har inte kunnat beskrivas i samband med besiktningen då denna var täckt av sand.

Spanten är 9-13 cm breda och 10-14 cm höga. I bottendelen, vars spant framförallt utgörs av bottenstockar, men där upplängor också förekommer, är spantfacken 17-27cm. I den andra delen förekommer spant i form av upplängor och topptimmer. Spanten är inte laskade utan lagda omlott. De har förbundits mot bordläggningen med både tränaglar (0,22-0,30 cm i diameter) och järnspik.

Detta är också tydligt i den bottenstock som bärgades av privatperson och lämnades till länsmuseet. På denna är klinkhaken försedda med både tränagel och järnspik.

Spanten förefaller samtliga vara av ek. I spantfacken finns en ansamling av stenar 5-20 cm i diameter. Det verkar som om detta har utgjort barlasten.

Kölsvinet har en längd av 8,11 meter och en bredd av 20-21 cm och har bultats eller och/eller spikats fast. Det smalnar inte av mot ändarna och har ett rektangulärt tvärsnitt. Kölsvinet är placerat 0,98 meter från den förliga änden och slutar 4,02 meter från aktern. Mastspåret är konstruerat genom att två triangulära "klossar" spikats på kölsvinet. Både klossarna och kölsvinet tycks vara av tall/gran.

Innergarnering förekommer på både bottendelen och babordsidan. På bottendelen finns minst två på babord sida och minst fem på styrbord sida, Den har förbundits till spanten genom både spik och tränaglar. Bredden varierar mellan 28-30 cm och tjockleken är 3-3,5 cm. Materialet är furu.

Innergarneringen ligger inte dikt an mot kölsvinet. Här finns ett mellanrum på 15 cm i vilket mindre klossar, eller en typ av björnar, finns inlagda som en förstärkning. Dessa har spikats fast ovan spanten och har samma bredd spantet. Längs den norra bordläggningssidan finns en vägare.

Borden varierar i tjocklek, bredd och träslag. I bottenpartiet tycks de generellt vara drygt 20 cm breda, 3 cm tjocka och tillverkade av furu. Enstaka bord i babordsidan förefaller vara av ek.

Borden är inbördes förbundna med träpinnar och järnspik. I bottenpartiet tycks träpinnarna vara förhärskande. De järnspikade bord som påträffats är från babordsidan. Träpinnarna är ca 1,4 cm i diameter och har kilats från insidan. Borden är stumlaskade (status 2002).

Datering: Sju prov för dendrokronologisk datering har tagits, varav fem är från bordläggning och restrerande är av innergarnering. Beräknade fällningsår ligger mellan 1844-1882. Hans Lindersson vid Kvartärgeologiska avdelningen Lunds Universitet, anser att vraket sannolikt är byggt i början av 1850-talet, dock efter 1851.

Fyndlista: Diverse skeppstimmer har bärgats från vraket under sommaren 2002. En bärgad bottenstock har lämnats in till länsmuseet.