Gränsmärke (L2022:2035)

Gränsröse, uteliggare till på äldre gränslinje mellan Dalarna och Härjedalen. Utliggaren ligger på ett något förhöjd torrt ställe och är byggd som ett röse kring en jordfast sten, som är 1,4 m lång (NV-SO), 0,8 m bred, upp till 0,8 m hög. I en krets omkring den ligger stenar av storlekar 0,15- 05 m i diameter. På den åt SO sluttande delen av den jordfasta stenen befinner sig själva visaren i form av en mindre stödsten (0,2 ggr 0,15 ggr 0,1 m), som ligger mot en klotformad sten (ca 0,3 m i diameter), som i sin tur håller den spetsigt uppstickande visarstenen på plats. Den är inkilad mellan den klotformade och den jordfasta stenens högsta kant, är flat (0,1 m), 0,25 m högt och visande åt SSV mot gränsmärket Klingrota. En uppstickande krokig gren bredvid den jordfasta stenen gör platsen lättare synligt. En gränsdragning, som har gått via utliggaren med fortsättning åt NNO, går inte med säkerhet att bekräfta, men kan vara den, som är synlig på Dalarnas äldsta lantmäterikarta (1645). Utliggarens avstånd till själva gränsröset är ovanligt långt, men kan bero på att en närmare placering skulle innebära att den hade hamnat i blockrik mark och skulle därför vara svårt att identifiera.
År 1839 gjordes en ny gränsdragning mellan Dalarna och Härjedalen. Den nuvarande gränsen går 430 m SV om det till utliggaren tillhörande gränsröset Klingrota i NV-SO riktning. Av 1839-års gränsprotokoll framgår inte omedelbart, om gränsen hade gått via Klingrota fram till år 1839, men röset omnämns som ”gammalt gränsmärke”.