Fartygs-/båtlämning (L1955:3079)

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser.

Vraket SMA 712:034 (fynd 10) dokumenterades men konserverades eller tillvaratogs inte.

Eventuellt kan vraket vara ett av de två skepp som sänktes av danskarna utanför Skeppsbron vid Karl IX:s stormningsförsök 1611.

Status: Vrakets akter är genomborrat av några oregelbundet stående pålar av okänd funktion.

Fartyget har sjunkit genom brand. En del spant vid styrbordssidan, som endast är bevarad till en mindre del, är förkolnade i ändarna. I skrovet låg även en förkolnad bit av en blockskiva samt ett förkolnat klot från riggen.

Båda stävarna saknas och såväl köl som kölsvin är avbrutna akteröver. Av bordändarnas sneddning i fören frmgår att förstäven varit starkt fallande. Fartyget bör ha varit mellan 18-20 meter långt. Det är byggt av ek.

Den bibehållna delen av kölen är 10 meter lång. Förstäven har anslutit i en vertikal snedlask. Längs hela kölstycket går en djup spunning, till vilken samborden spikats. Kölen var inte fästad till bottenstockarna. Samborden, och på något ställe ej heller andra bordgången, var inte fästad till bottenstockarna. Dessa har våghål mitt över kölen, är breda och rektangulära, och placerade med ca en halvmeters mellanrum. De har förenats med upplängorna med horisontal bladlask. Upplängorna låg endast kvar på babordssidan.

Bordläggningen är ca 3 cm tjock.Bredderna varierar betydligt. Drevrännor i lannet finns för tätningen av tvåslaget nörhår. Borden är fästade till varandra med järnnaglar och med enenaglar till spanten.

Kölsvinet var grovt tilltaget och har ett mastspår om 86x18 cm. I detta kvarlåg en klots för fastkilning av masten. Kölsvinet var fästat till bottenstockarna med dymlingar, och mellan bottenstockarna hade det bågiga urtagningari underkanten. Ovanpå tre av de närmast mastspåret placerade bottenstockarna låg björnar, vars ena ände låg an mot kölsvinet. Björnarna var dymlade till bottenstockarna. I undersidan hade de urtagningar för glest liggande garneringsbrädor, av vilka somliga fanns kvar.

Under kölsvinet låg en blykula, ca 3,5 cm i diameter (status 1932-1934).
Datering: I vraket påträffades keramikskärvor som ger vraket en osäker datering till 1600-talets förra del. De pålar som slagits ned genom vraket kan ha använts som plattformar vid bärgningsförsök av de skepp, som skall ha sänkts vid Skeppsbron vid Karl IX stormningsförsök 1611.