Plats med tradition (L1945:9861)

Damm med tradition; damm, ca 20 m diam.Upptecknad av Hj. Alner efter meddelanden av prosten J. Höijer.Den 70-årige kyrkoherden Jonas Arnander hade till sin adjunktfått sin son Johan Gustaf, och när fadern avled, blev sonen sinmoder till tröst. Den unge prästen kände tungt sitt ansvar ochled av att känna det utsvävande liv, som herrarna på Viby förde.Han påtalade det från predikstolen, men intet hjälpte. Hanväckte blott deras hat och förbittring.En dag sade han till sin moder, så berättar man, att han måste gådit och förehålla dem ansikte mot ansikte. "Gå ej dit", badmodern, "ty det blir din olycka". " Jag måste gå", svarade han." Jag känner en maning så stark, att jag måste gå", svaradehan. Och han gick.På Viby gård hörde tjänstefolket den natten från herrarna:spelsal nödrop. Det var prästens röst " skona livet, skonalivet". Mer tjänarna voro så strängt hållna, att ingen vågade gådit. Betjänten som skulle passa upp, och som var av samma slagsom herrarna, hade förut blivit uppkallad till dem och var hosdem. Snart tystnade nödropen. De gingo ut däruppe och släpadenågot över gården till ruddammen. Dagen efter hittades pastorArnander död i dammen. Länsman och tolvmän tillkallades, ochherrarna förklarade, att man festat om med pastorn, och så hadehan väl i fyllan och villan tagit miste om vägen och gått rakt idammen. Men folket viste, att pastor Arnander aldrig smakadestarkt. En tovman stod vid den dödes huvud och strök plötsligtupp håre på honom och där syntes ett sår. "Vad är detta? sadetolvmannen. "Ah, det är väl ingenting. Han har väll stött sig",sade länsman. Tjänstefolket fick 10 kronor var, för att de ejskulle säga, att de hört något särskilt om natten, och intetordes de heller. Men de viste, att herrarna hade velat prästenilla, och att de lejt betjänten att giva honom dråpslaget, ochatt han så lidit martyrdöden.